Ugglan är enligt shamanismen ett så kallat kraftdjur, eller totemdjur enligt viss tro.

Mitt där i min djupa avslappning byts klangskålarna mot en trumma. Rytmiska dova slag hörs samtidigt med en indianliknande sång, och det är då det händer. En uggla flyger in snett över mig. Först tvekar jag, var det en örn kanske, eller hök? (som om jag hade kunnat se skillnaden!) Men nej, jag blir säker, det är en uggla.

Märkligt kan ju tyckas men det var varken skrämmande eller konstigt, det bara hände. Inte heller dröjde den sig kvar eller visade sig mer (annat än i min dröm samma natt) men jag förstod genast att det var ett budskap.

Vad är nu detta jag berättar egentligen? Har jag varit på shamanistiskt läger ute i vildmarken? Nej då. I onsdags var jag inbjuden till att testa på ett ”sound bath”, ett ljudbad. Lite roligt eftersom jag ju just hade varit med om en gong-gong-upplevelse på Yogamana… Där var det mer som ett inslag under yogapasset, här fick jag ta emot enbart ljud i en hel timme.

Healing, kärlek och musik

Sessionen hölls av Eva Engman och platsen var Dansterapi centrum i Stockholm. Evas bas är vanligtvis New York där hon inte bara bor och ordnar ljudbad för grupper utan också är vigselförättare för svenska par. Eva är också Reiki Master, sångerska och mycket mer. Healing, kärlek och musik – vilken kombination!

Tillbaka till ljudbadet. Vi var en grupp om kanske 10-15 deltagare som hade samlats denna kväll i en källarlokal på Östermalm. Eva var på tillfälligt besök och hade bjudit in såväl tidigare vänner och bekantskaper som nya, där jag ingick.

Yogamattor låg framme och kuddar, filtar och olika mjuka stöd fanns på hyllor utmed lokalen. Vi blev instruerade att samla på oss vad vi kunde tänkas behöva för att hålla oss varma och ha det mysigt under sessionen. Längst fram hade Eva dukat upp med en mängd olika ”instrument”; tibetanska klangskålar i olika storlekar, en trumma, slagdon och annat.

En inre resa mot balans

Så fick vi lägga oss ner. ”Bara koppla av och ta emot” sa Eva. Det låter enkelt men är lättare sagt än gjort. Särskilt om man just tagit sig fram genom Stockholms lokaltrafik i rusningstid med alla intryck, sus och brus som det innebär. (Efteråt bekräftade min ”mattgranne” – kvinnan på yogamattan bredvid mig – att det varit samma sak för henne, det tog sin lilla tid att komma ner, landa, och koppla av.)

Först tänker jag att ”det här kommer aldrig gå”. Jag är stel, spänd och lite uppe i varv. Jag som är van att nästan kunna slappna av på beställning! Men det finns bara ett sätt. Att släppa, rensa tankarna, gå in i ett meditativt tillstånd, bara låta det ske. Jag koncentrerar mig på andningen, sänker rytmen, takten…försöker att bara vara.

Så börjar Eva med ljuden. Mjukt får olika toner vibrera ut i rummet och fortsätta, ända tills de nått varenda vrå av såväl rummet som oss. Först känner jag inget men ju mer jag slappnar av ju mer känner jag hur vissa toner ljuder genom mig på djupet, tar tag, kanske får delar av mig på rätt frekvens igen, vad vet jag.

Eva har förvarnat om att någon ton kanske kan uppfattas som obehaglig och att vi då inte ska hålla emot utan försöka ta emot även den, att just den tonen kan behöva lösa någon blockering i oss. Jag känner inget sådant, utan blir bara mer och mer avslappnad. När ugglan kommer farande är jag fortfarande medveten om rummet; att jag både är där och i min inre värld. När jag fått mitt budskap försvinner jag. Det är som med drömmar, när jag kommer tillbaka vet jag att det fanns saker som jag ville hålla fast vid, ta med mig upp, men det går inte. Jag får lita på att det som behövt ”få fäste” ändå gjort det.

Ugglans betydelse

Vi får hjälp att ”vakna”. Att sakta, sakta ta oss tillbaka. Vi har redan innan fått instruktioner, vilket nu märks var klokt. De flesta av oss har vilat djupt i vår avslappning. Någon berättar om ett ljus, någon annan om tårar. Jag säger inget om ugglan, det är för personligt, dessutom är jag fortfarande djupt inom mig själv.

På vägen hem läser jag på om ugglor, som jag redan gissat är ett så kallat kraftdjur. Shamanism är inget jag är väl påläst inom så jag lär mig att ugglan står för frihet, magi, klärvoajans, hemligheter, omen och transformation/förändring. Budskapet kan vara att lyssna till sin intuition, sin egen sanning och att agera utifrån den. Ugglan har med livsövergångar att göra, den visar vägen i mörkret. Den hjälper att ta rätt beslut. Ugglan kan vara ett varsel för en kommande viktig situation läser jag också, eller till och med en varning om att vara mer uppmärksam på det man intuitivt känner…Att ha en uggla som kraftdjur ska symbolisera att man tycker om att utforska det okända, och det stämmer ju. 🙂

Att ugglan också dök upp mitt under inslaget med trummor och den ”shamanliknande” (förlåt Eva om jag är ute och cyklar nu men det var så det kändes för mig!) sången är så spännande. Totemdjur och kraftdjur är ju ett central inslag inom den shamanska kulturen. Jag läser mig till också att vilket väderstreck de kommer från också har betydelse. ”Min” uggla kom inflygande från höger, dvs öster, vilket betyder att den är min guide och beskyddare. Fint eller hur! Jag hittade också på flera ställen att ugglan bland amerikanska indianer kallas ”Nattörnen”. Jag tänker på min tvekan där först om det var en örn eller en uggla…

Kort om ljud och vibrationer

Musik och ljud har använts i olika kulturer i tusentals år, inte bara som konstform utan också som ett redskap för avslappning och läkning. Allt omkring oss, även vi själva, vibrerar på en viss frekvens – rör sig (detta är något jag tycker är oerhört intressant och tänker mycket på, men det får vi återkomma till en annan gång…).

Forskning har visat att vi kan lära oss snabbare med musik, och både termerna ljudterapi och musikterapi existerar. Inom ljudterapi anser man att ljud kan ge våra organ och celler en slags inre massage. Det finns även något som heter röstyoga. Att sjunga och uttala mantran är säkert den som utövar yoga bekant med. Mantran skapar ljudvibrationer inom oss som ska verka lugnande och läkande.

En shaman använder trumman för att försätta sig själv i trans och göra inre resor till andra världar, för att där hämta hjälp och kunskap för att utföra sitt arbete, som att läka och hela andra.

I lugnet finns visdomen

Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara känslan jag bar med mig efteråt. Det var lite jobbigt att gå ut i stadsbruset igen, jag ville liksom skydda mig mot intryck. Samtidigt kände jag mig oerhört lugn, på djupet, på ett sätt som jag inte gjort på väldigt länge. Det höll i sig, och gör det än. När mina barn till exempel utmanade mig på kvällen med olika ”konster och trix” vid sänggåendet 😉 som vanligtvis blir lite påfrestande, kunde jag denna kväll helt utan ansträngning behålla lugnet och repetera vad som gällde – och till slut lyssnade de.

Jag tänker och småler på alla kurser som finns och som vi föräldrar uppmanas att gå, där vi ska lära oss än det ena och än det andra hur vi ska uppträda mot våra barn. Jag och min man har själva gått flera. Ändå, även detta kan skapa en viss stress. Hur var det nu? Vad sa de? Gör jag rätt? När allt vi kanske behöver är att stilla oss själva för att hitta ett lugnt, kärleksfullt sätt.

Just nu skulle jag vilja säga – utan tvekan – att för en stressad småbarnsförälder är det 100 gånger mer effektivt att bara gå och lägga sig ner en timme för att få den här typen av djupavslappning än att sitta och prata problem med andra föräldrar i en timme! Eller gå på spa. Det är det jag brukar mässa om, att man mår så bra av det att man faktiskt också blir en bättre människa.

Ett försök till drömtydning

Djupsömnen som det hade flaggats för som en trevlig bieffekt av ljudbadet fick jag tyvärr inte ta del av, jag vaknade på natten som vanligt och kunde inte sova, men kanske hade det med mitt nattliga återbesök av ugglan att göra…i drömmen hängde den upp och ner – i regnrock! – och liksom böjde sig upp för att titta på mig. Vad det betyder känns högst svårtytt! En varning om regn?? Knappast. 🙂 Att det är dags att jag skyddar mig för något? Det återstår att se.