Efter frukost på Dalecarlia imorse gick jag ner till deras spa som låg i en separat byggnad. Jag svor på vägen dit, trots att jag inte visste om det var på receptionisten för dålig beskrivning eller mig själv för dålig ”lyssning” :-). Jag fattade ju inte hur långt ner jag skulle gå! Till slut kom jag i alla fall fram till en stor röd träbyggnad med en tydlig skylt ovanför den juligt dekorerade entrén. SPA. Framme!
Jag fick direkt positiva vibbar, klev in, blev proffsigt bemött och fick den där extra infon om 5-kronan som behövs till skåpen som så många andra span missar (då är man inte glad när man står avklädd inne i omklädningsrummet och inte kan låsa!).
Omklädningsrummet var enkelt. Smala plåtskåp, rollad kontorsväv på väggarna, ett par korgmöbler, lite slitet. Och ändå. Det fanns mysfaktor som bådade gott.
En slirig dusch senare (undrar hur många som halkat på det där golvet – antingen har de ett väldigt halkigt och dåligt avsköljt rengöringmedel eller så är det ett felval av klinker, golvet var snorhalt) och en snabbtitt på bastun (jag var så gigantiskt sen att jag inte hann sitta och njuta vilket min förkylning tackade mig för), gick jag ut i poolrummet.
WOW. Högt i tak, snedtak i trä med takfönster högt mot himlen på en sidan och stora fönster ut mot Siljan åt det andra, svarta väggar (!), lite relaxmöbler, en jacuzzihörna och en bar. Det var väldigt varmt och skönt i luften, lite ovanligt svalt i bubbelpoolen och förväntad värme i stora poolen som för övrigt sluttade så det var grunt när man klev i och blev djupt längst bort. Jag gillade det – gav lite strandkänsla!
Jag var en riktigt olydig spakund. Min terapeut fick hämta mig från poolen (jag satt inte alls i relaxen en minut före min behandlingstid som jag blivit ombedd, det var ju för att jag hade så svårt att hinna, jag var väl i stora poolen ungefär 10 sek – men i skulle jag!).
Så var det dags. Jag blev ombedd att komma ombytt till torra kläder till min stenmassage vilket jag gjorde. Min terapeut presenterade sig, Paola, och visade mig in i det lilla behandlingsrummet, med betoning på lilla.
Jag fick genast förtroende för Paola som visade sig vara en pärla. Inte ett enda av mina budord bröt hon emot och teknik –såväl med handdukar som massagegrepp – var ypperligt utförda. Att hon därtill hade en rofyllt, lugnt och behagligt sätt. Var tydlig och vänlig, och dessutom hjälpsam och flexibel gör att det är dags för ett nytt certifikat; grattis Paola – du har idag gjort dig förtjänst av Spabankens diplom, som gudarna ska veta är blodigt svårt att få!!!
Dalecarlia jobbar med Kerstin Florian. Stenmassagen utförs med enbärsolja och varma lavastenar. Oljan smordes på med händerna och sedan kom stenmassagen kroppsdel för kroppdel. Min enda kritik var dels att när jag fick göra den vanliga ”tre djupandningar” (då jag vet och hör att terapeuten ofta smörjer in händerna först med några droppar väldoftande olja) så kände jag absolut ingenting (antingen hölls händerna fel eller så kan det i och för sig ha varit min förkylning som dödade all doft).
Dels så var britsen alldeles för smal för den här typen av massage, men det är en lite anmärkning till spat inte till terapeuten som löste det på bästa sätt genom att vara flexibel nog att plocka bort stenarna jag med svårighet försökte hålla kvar i händerna för att de inte skulle glida av britsen.
Stenmassage är en höjdare, om den utförs bra, men jag skulle vilja påstå att den är svårare att få till än andra massager. Mycket kan gå fel och i sina värsta versioner blir det mest fibbel med stenarna och väldigt lite ”hands-on” för kunden. Jag var som sagt väldigt nöjd men ett tips vore att utöka den till 80 minuter för även om det var jätteskönt kändes det hela tiden som om massagemomentet på varje kroppsdel tog slut för snabbt.
Och så fick jag min kurbits också; på ryggen på rockarna de har på Dalecarlia sitter ett fint kurbitsmönster! (jag har ingen sladd otruligt nog att koppla kameran till datorn med, det är däför ni inte får några bilder, ska lägga upp bilderna till inläggen när jag kommer hem).
Jag tar tillbaka allt dumt jag sa igår om rummen – det var ju precis detta jag sökte och nu hittade. Även relax-/väntrummet var så fint dekorerat med den glada mattan och en rad andra inredningsdetaljer som dörrskyltar i form av dalahästshuvuden mm. Och jag som annars har väldigt svårt för furu tyckte plötsligt till min egen förvåning att det passade riktigt riktigt bra här och till och med var snyggt!
Snart ska spat renoveras, eller kanske är det snarare byggas ut. En gemensam bastu ska till och det kan behövas (det fanns dock en torrvariant i omklädningsrummet som nog rymde 12 pers skulle jag tro) och så ska de enligt uppgift bygga en varm källa utomhus. Det blir nog väldigt härligt att sitta där och bada med utsikt över Siljan!
Det är så oerhört vackert här i Tällberg att man ju nästan får gåshud! Ännu mysigare än jag hade kunnat föreställa mig (eller ok, jag har rätt livlig fantasi så säger jag ”lika fint som jag hade föreställt mig” är det också ett vÄLDIGT gott betyg ;-)).
Jag är helt frälst och längtar tillbaka redan innan vi åkt härifrån :-). Sköna, vackra Siljan och Tällberg – you got me at hello…
Inatt sover vi på Villa Långbers som också var total förälskelse vid första ögonkastet! Ett riktigt drömställe!
Tack för den fina recensionen!:)
Med vänliga hälsningar, Paola Ryttar