Dalecarlia i Tällberg

Framme på Quality Spa & Resort Dalecarlia! Sista sträckan gick rakt ut i skogen kändes det som i ett ymnigt snöfall, vi smygkörde med bilen som skött sig bra hela vägen, liksom förarna :-).

När vi närmade oss Tällberg, som verkar mycket mindre än jag trodde och ÄNNU mer idylliskt än jag trodde, dök den ena julpyntade röda stugan upp efter den andra…hela Tällberg verkade inbäddat i ett julskimmer som om en julfé hade singat sitt trollspö över byn!

Så uppenbarade sig äntligen Dalecarlia med högt, fint läge och en stor inglasad entrésida varifrån jag ser fram emot att insupa utsikten imorgon när det är ljust och sikten är bättre. Vår direkta reaktion på hela byn var ”här hade vi velat stanna längre” och ”varför har vi inte skidorna med oss”.

Lika bra att säga det direkt. Jag har inte hunnit till spat än. Ensam hade jag släppt väskorna på rummet och kutat ner direkt, men med en 2-åring på halsen (jodå, hans medverkan är nödvändig – Tomteland är ju HANS besök…även om det blir en artikel av det också ;-)). Och ner ja, spat ligger tydligen i ett separat hus en bit från huvudbyggnaden, säkert ok på sommaren men lite mindre praktiskt såhär års om man går tillbaka med vått hår i -10 grader (vilket förstås inte går).

Så vad har jag hunnit med då? Checka in, kolla in rummet, lite av hotellet och äta middag. Incheckningen gick bra. Ensam skärpt tjej i repan som skötte allt från att ta bokningar, checka in nya gäster, ge ut pirror för väskor och kanske skötte hon shopen också – en riktig multitalang.

Delar av hotellet är renoverade, en fortlöpande process som pågår för fullt i detta nu. Spat står på tur. Vissa delar kommer (som tur är) inte röras alls, som deras unika rum/stuginteriör från 1600-talet, ett hitflyttat rum från trakten som byggdes in i hotellet för att ge atmosfär och bevara ett stycke lokalhistoria. Åh vad jag gillar sånt! Byggnadens historia börjar är för övrigt runt 1910 och har varit hotell från 1944. Läs mer om det på hemsidan.

OCh så rummet. Visst är det fint, jättefräscht till och med. Caffelatte-färgade väggar, clubfåtöljer i skinn, canvastavlor med foton i gammaldag stil, garderob, spegel och sänggavel i vit, lite newportaktig-stil (det är kanske fel, det är min tolkning, det är i alla fall vitt trä), stor härlig säng med grå yllepläd på. Ändå är jag lite förvånad…det här ser jag ju på en mängd andra hotell när jag reser. Varför är det så får som förstår att gräva där de står? Jag menar inte att vara dum, men jag tycker Nordic Choice ska akta sig för att gå in och branda sönder ett hotell om redan har sin historia och själ…tänk om de tagit en designstudent och låtit den nytolka kurbits?! Det hade förmodligen blivit apcoolt! Mönstren och färgerna fast i ny tappning. Jag hade i alla fall fallit pladask.

Eftersom vi har barn med oss måste jag bara lägga till ett ord om lekrummet också. Släng ut allt skräp ni har därinne är mitt råd. DVD-hörnan var det enda vettiga (i tanken, men det fanns inget mysigt att sitta på. Stolar? Kuddhav? Madrass? Nix.) Resten var ett enda virrvarr av trasiga delar som inte var kompletta (vad är bilmattor och garage/p-hus utan bilar, sådana här bankabanka-leksaker utan hammare etc, lampor saknade glödlampa osv. plus att allt var för väldigt små barn. Isac bara tog upp sak efter sak och frågade mig ”vad ska jag göra med den här?”).

I restaurangen hade ett dignande julbord dukats upp. Det var väldigt lockande, såg otroligt fräscht och gott ut. Men jag avstod. Mina matintryck, som ju ska ligga till grund för kommande artiklar – betygsatta i vissa fall – kan ju inte grundas på ett julbord. Helst inte i alla fall även om jag nog faller till föga en av kvällarna 😉 Så jag åt en kravodlad torskrygg med skirat smör, pepparrot och kokt potatis till. Den var väl okej – ett par kokta potatsar, skirat smör och riven pepparrot är ju inte så mycket att misslyckas med om man säger så – men tyvärr var fiskbiten (för övrigt redig och av vad jag kunde bedöma riktigt fin kvalitet – för milt kryddad och lite torr i köttet (överlagad).

Nja, jag har inte bestämt mig än. Myskänslan finns, absolut. Servicen och personalen är trevlig. Hotellet har flera stora sprakande brasor och imorgon får jag se allt i dagsljus. Nu hoppas jag på spat. Måtte det hålla! Jag skulle väldigt gärna hitta mig en ny favorit i dessa fina trakter av Sverige.

ps. I samma sekund som jag skulle publicera detta började sonen kvida i sängen. Nu en hysterisk halvtimme senare av akuta smärtor och kräkningar så är jag rätt glad åt den torra torskryggen. Isac åt av julbordet…

ps2. (tillägg 8/12-2012) Jag fick så himla dåligt samvete igår efter att ha publicerat det sista ”ps:et” i det här inlägget. Det var ju sant men jag vet ju faktiskt inte alls om det var maten Isac blev dålig av. Förmodligen inte. Jag var bara så skärrad av situationen – jag visste ju inte om det var blindtarmen eller vad som han skrek och åmade sig. Ville bara säga det :-/

Kommentera gärna

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Spabanken på sociala medier