Jag brukar inte vara mycket för att bikta mig på mina bloggar, även om jag vet att många vänder ut och in på sig själva och sitt privatliv på nätet. I vissa fall så kan det ju dock kännas som att man lättar bördan när man delar sina vardagsproblem, och förmodligen är man inte ensam om dem…och kan man då hjälpa fler genom att ta del av den känslan, ja då får det vara värt det.
Inte heller tycker jag egentligen att det är särskilt upplyftande att läsa någons gnäll om sina viktproblem. I alla fall inte om det inte leder någon vart (helst ska det ju vara nedåt då 🙂 ). Själv har jag en tendens att ofta – tvärtemot alla andra känns det som – väga lite för mycket sommartid. Ingen aning om varför, kanske är det alla mysiga grillkvällar på terrassen som gör det…
Väntar du en tredje?
Denna vår har också varit väldigt ”resetät” vilket ofta betyder ”god-mat-tät”; Östersjön, Gran Canaria, kryssning i Medelhavet från Barcelona, påsk i Danmark, en Medelhavskryssning till, och en till, en tur till Algarve, segelkryssning längs Franska Rivieran…goda måltider på var och en av dessa resor och för lite tid till motion och resultatet är snabbt ett faktum: som nu syns runt midjan.
Helt ärligt: jag har knappt velat visa mig ute!!! Av alla mina +54 klänningar är det inte många som sitter snyggt just nu. 🙁 Magen putar – den jag aldrig jobbade bort efter andra barnet och som nu med några extrakilon svällt till gravidstorlek. (Tur då att några av klänningarna är inköpta när jag FAKTISKT hade anledning till en snygg gravidlook.) På senaste resan fick jag till och med frågan om jag väntade vårt tredje barn!!!! Och DEN är inte rolig…som en örfil. Då vet man att det gått för långt!
(Minns att jag läste i Martina Haags bok ”Heja heja” att det var just efter att hon fått en sådan fråga på en fest som hon satte igång att träna vilket senare fick henne att börja springa Maraton. Jag kommer nog tyvärr inte lyckas motivera mig till det men är glad om jag kommer igång med att jogga regelbundet ett par gånger i veckan i alla fall.)
Plus och minus
Sorg och bedrövelse, och inte mycket annat att göra än att skärpa till sig. Big time. Så – jag har börjat träna dagligen och se över kosten rejält. Ingen bantning, vinsten är oftast bara kortvarig och funkar inte för mig med två småbarn som kräver mycket i form av tålamod och ständig sömnbrist, men självklart har jag som alla andra något sånär hälsoupplysta idag kunskap om kolhydrater, energiinnehåll kontra näringsinnehåll, kalorier etc. Plus och minus, ekvationen är enkel, gör av med mer än du stoppar i dig och du tappar i vikt.
Så detta är vad jag ägnat mig åt den senaste tiden på hemmaplan: powerwalks, joggingturer, hemmapass med styrka på terrassen, på golvet i hemmabion, med hantlar, egna kroppen, trädgårdsarbete…och så välbehövliga stretchpass på det. Vissa mornar har jag varit ute 05 på morgonen för att hinna med, ibland före middagen så min man nästan svimmat hemma av hunger. Eller så har jag gått med barnvagnen till en affär lite extra långt bort. Det går att hitta sätt och tidpunkter – bara man vill! Och jag ligger i.
När vågen trots allt pekar åt fel håll
So far so god. Men nu till själva kruxet: vågen står inte bara still, den pekar UPPÅT. Första veckan gick jag faktiskt ner ett motiverande kilo, WOW, ok, nu är det bara att köra på tänkte jag förstås glatt. Strax var kilot tillbaka och humöret sjönk (och det är nu man måste bakbinda sig själv från att nå chokladen i skåpet även om den är av den mörka varianten).
- Jag försöker äta medvetet och tänker på vad såväl min frukost, lunch, middag och mellanmål innehåller (det blir mycket ägg, protein, grönsaker…).
- Jag vet att ligga lågt med carbs och sött förstås, att alkohol förbränns före fett, att inte överäta, att se till att få i sig vatten.
- Och jag avstår glassen när resten av familjen äter och har istället gjort egen på fryst banan och hallon.
Ja puh, jag tycker jag verkligen försöker!
Varför träning kan öka vikten
Men, nu har jag alltså gått upp ännu mer i vikt. I morse googlade jag fenomenet. Det visar sig (läste jag och allt som står på nätet är ju sant eller hur?) att man faktiskt kan gå upp i vikt när man börjar träna för att kroppen då behöver mer syre att syresätta musklerna med, och då behövs mer blod (som ju transporterar runt syret i kroppen). Det i sin tur gör att man ökar blodmängden; kroppen producerar mer blod helt enkelt! Bara detta kan tydligen leda till ökad vikt på ca 1-1,5 kilo.
Andra förklaringar kan vara att muskler väger mer än fett (fast Så mkt muskler kan jag inte ha utvecklat redan), och jag läste också att kroppen faktiskt kan ändra form snabbare än det visar sig på vågen. Det sistnämnda är min enda tröst, putmagen har möjligtvis sjunkit lite även om vågen visar detsamma. Vill minnas att jag läst att värme kan göra att man binder mer vätska i kroppen också.
Här hade jag drömvikten. Bilden är från 2012 då jag besökte Hotel Skansen och gjorde en body scanning. Resultat: min kropp hade FÖR LITE fett! Men det kom förstås inte ”effortless”, jag hade gjort en tuff detoxkur som gett resultat.
Sökes: tålamod och tid
Nu följer inte jag en strikt LCHF-kost även om jag gillar tänket och mår bra av att äta åt det hållet (den strikta varianten gör mig yr och seg i huvudet pga den totala frånvaron av kolhydrater – hjärnans bränsle no 1), men jag vet att det kan ta ett par veckor innan kroppen ställt in sig på denna diet och det börjar ge resultat.
Kanske måste jag bara ge mig till tåls, vänta och fortsätta de goda vanorna tills belöningen kommer. Just nu känns det som att jag inte har något alternativ.
I alla fall – Happy Friday på er och peppa mig gärna, imorgon är det kalas här hemma och på söndag är det ju mors dag…det blir till att komma på nyttighetsfika för att klara det!