Skepparholmen Nacka, Stockholms nya njutningsoas

Tisdagen bjöd på gnistrande vinterväder med -11 och sol. Skepparholmen Nacka hade inte kunnat önska sig bättre väder på sin pressvisning, i alla fall inte en januaridag.

Jag hade följt uppmaningen och klätt mig ordentligt. Efter lite olika introduktioner begav jag mig därför ut när alla andra journalister köade in till spa. Jag ville testa deras nya gående meditation. På med hörlurarna till den lilla söta iPod shufflen som var laddad med inläsningen och så ut i snöknarret.

Först gick jag bort till Villa Torpa, den enda sekelskiftesvillan som finns kvar av de fyra som träpatronen Otto Francke lät uppföra på området åt sig själv och sin familj i slutet av 1800-talet. Rakt ut i snön och vidare runt udden där sikten är fri och känslan också. Isen låg uppbruten i block som bildade vackra mönster, solen sken och lekte bland grenverken, därute till havs passerade sakta Viking Cinderella. Och så denna meditation som rullades upp och ut som en mjuk matta att gå på full av lugn, energi och värme. Jag glömde helt bort tid och rum – ja jag missade faktiskt min behandlingstid!

Som tur var fick jag en ny, en timme senare. Perfekt, in och byta om till bikini för en bastusession. Skepparholmen Nackas spa ligger i en separat byggnad. Skorna tar man av på ovanvåningen, receptionen hittar man en trappa ned. Badrock, handduk och tofflor tar man själv liksom en bastustäva; dagen till ära fylld med produkter från c/o Gerd (med innehåll av salt, björkblad, enbärsolja…blåbärs- och lingonfröolja…jag blev både len, ren och mjuk) och en instruktion till deras nya sparitual.

Omklädningsrummen kändes mycket rymligare än jag förväntat mig och till min glädje fanns dubbla dörrar (som en sluss) i entrén för att undvika insyn samt shower separée som jag snabbt döpte det lilla privata duschrummet till. Älskar sånt. Produkter bjöd de också på; fina, växtbaserade från c/o Gerd som har sin produktion i Lappland.

Väl ute i spat stod en rad läckerheter uppdukade; scones, kanapéer, frukt och citonmarängbakelser, energibollar och teer. Bara att ta för sig. Men visst var det lite extra en dag som denna, gissar att det i vanliga fall kommer finnas frukt och te på sin höjd (men inte illa det!). Ja just det, en grönsaksshot fick jag också att börja med innan jag begav mig in i sparegionerna för att skrubba mig och sätta mig i bastun.

Bastun är otroligt fin. Man går in i mitten med sittplatser i flera rader på vardera sida, lite arenakänsla över det och så med enorm utsikt över natur och hav! Väldigt lyckat. Utanför finns flera duschupplevelser att välja på; isregn, tropisk mist om jag inte missminner mig, vanlig etc. Jag gick förstås rakt till hinkduschen och drog morskt i snöret – det var det kallaste hinkvatten jag fått över mig, och det menar jag som något positivt!!! 🙂 Rejäla kontraster friskar upp och gör själen levande.

Jag har ju beskrivit spat här på bloggen förut så jag ska bara snabbt berätta vad jag ägnade mig åt under dagen;
*bad utomhus i den varma poolen – också den med fenomenal vy över vik och hav, dessutom ändrar undervattensbelysningen färg vilket blir väldigt effektfullt kvällstid…
*en kort energimassage av rygg och axlar…skön skön, kraftig och välgörande – en rolig aktivitet de hade ställt i ordning med i deras separata lilla relaxrum…
*betraktande av alla vackra blickfång; brinnande blockljus på fat, den enorma keramikpjäsen Mimers Brunn som man dricker vatten från när man blir törstig, de fladdrande gaslågorna i ”öppna spisen”, naturstenen som tronar framför de varma keramikhällarna…

Låg också länge, länge i deras varma pool/källa inomhus som jag tycker, tillsammans med bastun, är det mest lyckade av allt. Jaha, en varm källa tänker kanske du, hur speciell kan den vara? Jo det kan den…den är tillräckligt stor att inte kännas trång, förvånansvärt djup, härligt varm (37-38 grader?) och med perfekt formade sitt- och liggbritsar under ytan. Det är inte alltid de där nedsänkta historierna i metallribbor eller keramik har en kroppsvänlig form men jag fick veta att arkitekterna använt formen på en designstol (tror det var Lamino) som förebild för att hitta rätt vinkel! Genialt.

När man så ligger där i det varma vattnet i en skön avslappnad ställning blir man dessutom medveten om det vackert genombrutna taket som silar ljuset likt ett lövverk ner mot vattenytan. Grädden på moset är den vackra mosaikbilden på väggen med sina raka trädstammar som ger känslan av att man ligger i en trolsk tjärn mitt ute i skogen en svensk varm sommardag…

Några godbitar till ska jag dela med mig av, som att de gjort sig besväret att specialtillverka massageoljor där olika ingående oljor gör att de är anpassade efter årstiderna. Sådant en ”spalover” blir i extas över! På samma vis är deras signaturmassager årstidsanpassade, nu kunde man få deras helkroppsmassage Vinterdrömmar som ges februari ut innan vårmassagen Vårkänslor tar över fram till slutet av maj. Själv fick jag prova jag en ekologisk ansiktsbehandling med c/o Gerds produkter som gav min hy ny fin lyster och kraft. Utöver de ekologiska behandlingarna har de fortfarande kvar sin tidigare Decléor-meny.

Jag sov inte över denna gång men stannade kvar för att lyssna till en fantastisk föredragshållare och kvinna, Marie Ryd, hjärnforskare och vetenskapsjournalist. Allt hon sa vara bara wow, superintressant, och dessutom var hon duktig på att förmedla det hon hade att säga. Riktigt bra.

Därpå var det dags för den avslutande middagen och det var om möjligt ännu bättre än sist jag var på Skepparholmen Nacka och åt. Eloge till restaurangchef Max Johannesson och köket i regi av Martin Åleberg.

Krondillsdoftande havskräftssoppa med västerbottenbrioche…mmm, smakade mera och den där stora biten havskräfta i mitten slank ner helt utan problem! Hjortytterfilén var perfekt tillagad, rosa i mitten med fint sällskap av gräddkokt savoykål, portvinssky och mandelpotatisstomp. Bilen omöjliggjorde tyvärr ett kompletterande rödvin vilket förstås hade varit underbart till en sådan rätt… Och så den avslutande desserten som bestod av hasselnötsparfait med fransk nougat, choklad och apelsin. Jag grät ju nästan när klockan tvingade iväg mig likt Askungen samtidigt som dessertfaten bars in.

En upplevelse att återvända till med andra ord :-)!