Om alla visste hur bra man mår efter en dag på spa skulle fler unna sig just detta, och färre klaga på att det är dyrt. För hur kan man egentligen tycka att ett pris på sitt eget välmående kan vara för högt? Själv spenderade jag dagen på Yasuragi Hasseludden (YH) och mår nu sådär härligt avslappnat, såsigt som man gör efter att ha bastat, simmat och kommit ner i varv på spa.
Dels blev jag visad deras nya lyxsvit; Ryokan Hanare, dels deras relativt nya karaokelounge men också deras fina trädgård (som jag i och för sig redan hade sett när jag var där i somras). Smart drag av YH då de nu har ännu mer att erbjuda både selektiva kunder och nöjeskrävande konferensgrupper.
Sviten är verkligen jättefin, stillsam och vacker och framförallt rofylld. Det första man möter när man kliver in är en inomhusträdgård i zenbuddhistisk anda med ett torrt stenbad med vita stenar som bas, ett par större som vilar i detta och så en grupp trädstammar som liksom lyfter allt uppåt. Det är vackert och skapar en spänning och tyngd som känns trygg.
Utifrån detta grenar sig sedan de andra rummen ut; ”allrummet”, de två sovrummen och så badrummet. Alla rum utom badet har tatamimattor som avger sin typiska strådoft som tillsammans med cederträt som använts flitigt i sviten, bildar en slags säregen rumsarom. Det doftar fräscht, tryggt och harmoniskt.
Det finns mycket att säga om det estetiska (arkitekterna Ulla Kastrup och Björn Sjunnesson fanns också på plats och berättade om sin skapelse) men främst skulle jag vilja berätta om det vackra badrummet. Här finns bland annat en tvagningsdel som känns igen från de allmänna badutrymmena och en varm källa med hotellets förmodligen bästa utsikt (utan insyn förstås). Mitt i rummet gömmer sig en dusch bakom en rund trävägg och i bortre delen har man tillgång till en egen liten bastu med fiffigt aggregat som värms upp snabbt men inte går att bränna sig på från utsidan.
På terrassen har man ytterligare en liten pool liksom sköna möbler att sitta eller ligga i när säsong och väder tillåter. Totalt mäter sviten nästan 100 kvm och inkluderar tillgång till en Naki-san, en värd som tar hand om dig medan du bor där. Och prislappen? 6000 kr per person om två delar, men man kan vara upp till 8 personer i den. Då betalar man 4000 kr per person och natt.
Efter en häftig lunch i deras restaurang Teppanyaki – där vi satt runt en stekhäll medan en kock tillagade maten, hackade, flamberade och wokade – så begav jag mig till spat. Jag väljer alltid den tysta avdelningen (både män och kvinnor har alltså två att välja på) men i övrigt följde jag ett lite annorlunda mönster denna gång, både frivilligt och ofrivilligt.
Först bytte jag bara om och satte mig i väntloungen för att bli uppropad till min behandling. Jag hade bokat en ljusterapi med färg och ljud (275 kr/25 min), en riktig energikick såhär års som är svår att beskriva kort för den som inte testat (men jag har bloggat om den förut så bara sök på ”Yasuragi IRO” i sökfönstret om du vill läsa en beskrivning). Visuella vitaminer brukar det monokroma ljuset i alla fall kallas och det är en otroligt häftig känsla att ”vara” i det rent lysande färgade ljuset som balanserar både serotoninet och melatoninet i kroppen.
Eftersom jag gjorde en torr behandling utan beröring (och lite pga tidsbrist) hade jag sparat badandet till efteråt. När jag kommit så långt som att jag var på väg in i tvagningsdelen upptäckte jag dock att jag inte passerat några handdukar någonstans, och alltså var utan. En annan gäst berättade då att ”de får man i receptionen!”. Hm. Döm om min irritation. Naken svepte jag snabbt yukatan om mig igen och begav mig ut för att leta upp någon som kunde hjälpa mig så jag skulle slippa ta mig ända upp och tillbaka till receptionen. I spadelen hittade jag en tjej som var gullig nog att förse mig med badhanddukar, men väl nere igen i tvagningsdelen insåg jag att i högen jag fått låg inga badlappar (ni som varit på YH vet att man har en liten frottélapp att lägga på pallen för att sitta på och en som man tvättar sig med i långsamma, roterande rörelser mot hjärtat). SUCK. Jag som verkligen hade sett fram emot att i stillhet få sitta där och filosofera över livet medan jag skulle tvaga mig noga nerifrån och upp. Men, eftersom jag inte orkade bege mig ut igen för att leta tvättlappar fick det alltså bli en vanlig dusch istället. Det kändes tyvärr ytterst snopet. Tydligen har de nyligen bytt rutin på var man får handduken. När jag anmälde mig i receptionen idag fick jag i alla fall bara yukata, tofflor och blev tillsagd att välja ut en baddräkt i min storlek från boxarna bredvid.
Nåja. Jag hade ändå en härlig stund i bastur (de har både torr- och ångbastu), varma källor (som finns både i omklädningsrummet, det allmänna poolområdet och utomhus) och den stora poolen. Det som jag skulle säga med det där frivilliga var att jag aldrig brukar simma i den stora poolen för att jag har så brått ut till de läckra utomhuskällorna, men idag ägnade jag mig istället bara åt att simma länge i den enorma och lite svalare bassängen. Superskönt! Botten är täckt av vackra oregelbundna naturliga stenplattor (inget klinker eller mosaik alltså) och jag hade lyxen att få vara helt själv i poolen under min simtur….
Dagens sparåd lyder utan tvekan; för bästa spakänslan, skippa att åka på spa på helgen om du kan då det är överfullt och du kommer att ha svårt att få uppleva miljön i den ro och stillhet du förmodligen önskar – välj en vardag istället och du kommer få det dubbelt så bra! Men se till att få med dig handduken från början :-).