Dagarna går och jag gör inga världsomvälvande saker att berätta om. Det är faktiskt lite svårt att få något gjort känner jag, att känna motivation. Hus och hem äter upp nästan all tid och jag förstår inte hur man hann jobba innan corona…
Förutom hem och familj, lägger jag dock mycket tid på mig själv och mitt välmående och det känns riktigt bra. Min runstrek pågår än och jag är snart uppe i 120 dagar!
Jag är själv helt amazed att jag klarat det så länge som jag gjort. Det som började som ett litet experiment, som något jag kunde testa några dagar eller veckor mest på kul, har satt sig som en ny rutin. Jag mår extremt mycket bättre och har fått mycket bättre självkänsla. Kulmagen har lagt sig och byxorna är lösare i midjan, något jag slet rätt mycket med tidigare utan att lyckas få bukt med.
Corona begränsar, men ger också frihet
Alla säger att man inte kan träna sig ner i vikt utan att 80 procent handlar om maten. Jag tror nog fortfarande det stämmer och kanske har jag även ätit nyttigare, eller i alla fall mindre. I mitt fall tror jag dock att det kan ha handlat om en rad andra faktorer också som påverkat att figuren och kilona satt som berget; hormoner, ålder och min sköldkörtelobalans. I vilket fall är ju motion aldrig av ondo och att komma igång med daglig rörelse på det här sättet har verkligen bara gjort mig gott!
Jag har skrivit mer om allt detta i ett annat inlägg, läs det HÄR.
Just nu lider jag i och för sig av problem i ländryggen. Jag har ont och är stel och vet inte vad det beror på. Barn? Lyft? Att min man nyligen opererat just ryggen (!) och att jag gjort mer hemma och med barnen just därför? Det verkar i alla fall inte bli sämre av att springa så jag fortsätter lite till så får vi se. 🙂 Mjuka, fina lugna rundor som ändå tycks ha haft effekt!
Tack november för dina milda temperaturer!