…eller säger man kanske ”en runstreak”; löpserie i följd? Nåja!
Som ni kanske sett både på instagram och i förra blogginlägget, har jag börjat springa igen. Ja jag skriver igen för det är väldigt många avbrott hela tiden haha, något som jag nu kanske funnit en lösning på.
Kruxet för mig är ofta att få kontinuitet i det jag gör. Det är så mycket som kommer emellan hela tiden! Nu, inte resor som förr, vilket alltid var ett hinder till att anmäla sig till kurser/köpa gymkort etc, men ändå. Det är alltid något tycker jag. Glömska, förkylning, mycket att göra…
Löprundan som inspirerade mig
Svemestern. Sommarhus vid havet. Familj och släkt. Sen kväll, jag och svägerskan sitter och slappar med barnen. Jag har inte sprungit min runda idag, ska du med? säger hon plötsligt. Ja…jo…eh…varför inte!
Svägerskan är visserligen glad amatörmotionär, men så nära elitnivå man kan komma för att ändå ha träningen som hobby, i alla fall i mina ögon. 🙂 Hon springer alla lopp hon kan och kommer över, och är riktigt snabb och klarar rejält långa sträckor typ Vasaloppet, Maraton och Lidingöloppet mm. Tror även hon betat av En svensk klassiker, och mycket annat.
Alltså hade jag bästa coachen man kan ha, och eftersom hon lovade att jag fick bestämma tempo och längd så var jag med på noterna. Hon berättade då också för mig om runstreak. Det är ett sätt att komma ut och röra på sig och går ut på att man springer varje dag. Japp. VARJE DAG.
Vad är runstreak?
Det fina är att varken tempo eller längd spelar roll. Det finns en minimumsträcka, 1 mile, vilket motsvarar ca 1,61 km. En sträcka vem som helst klarar med andra ord, särskilt som man kan jogga hur långsamt som helst.
Sagt och gjort, när min man kommit tillbaka från havet med delar av barnaskaran byttes vi av och vi kunde sticka ut, jag och svägerskan. Det blev en härlig kvällsrunda både i skog, längs sanddynerna och på stranden! Ljuset var mjukt, det blåste lite men inte för mycket och luften var skönt ljummen. På slutet när vi sprang på stranden var solen orangegul och höll på att sjunka i havet. Full njutning alltså!
Lustigt nog hade jag redan sprungit två dagar i rad innan så detta blev min tredje runda på raken. Tack vare det motiverande sällskapet blev det också lite längre än jag förmodligen hade sprungit annars. 🙂
Riktigt kul och jag tog med mig detta hem och ska idag springa min tionde runda på raken, för det är så man håller sin runstreak! Skippar man en dag för att man är sjuk, inte kan, orkar eller vad det än är så måste man börja om från noll. Och eftersom många tycker det är kul att testa hur många dagar i följd de klarar, tar sig de flesta ut trots olust/seg känsla. 1,61 km kan man ju dessutom lufsa runt oavsett humör, det tar ju inte många minuter….
Svårt att hålla minimumsträckan
Jag gillar verkligen det prestigelösa i det. Någon kanske tycker det är fånigt men om man ser till alternativet; att man inte skulle komma ut alls så är det ju suveränt. Jag har läst att i Sverige vill man inspirera till att satsa på att vara ute i 20 minuter istället för att stirra sig blind på ”minst 1,61 km” men jag väljer att hålla det öppet än så länge. Någon dag springer jag 12 minuter, en annan 35 minuter, en tredje…ja, vi får se hur långt/länge det kan bli!
Den första veckan ska jag medge att mina otränade ben varit ganska möra av att springa varje dag, men det blir nog bättre. Vips har man vare sig man satsat på det eller inte fått både bättre kondition och ork, och då kommer jag springa längre av bara farten. Faktum är att det är ganska svårt att bara springa minimumsträckan! Många dagar har jag sagt till mig själv att det är allt jag gör idag, den kortaste rundan möjligast. Det har ändå blivit längre per automatik. Benen rullar på och så ska man ju tillbaka också.
Min svägerska har passerat dag 200. Via Facebook fick jag reda på att min äldste sons tidigare mentor i skolan också håller på med runstreak och hon har passerat 540 dagar! På en Facebook-grupp helt dedikerad för detta läste jag om en som sprungit i över 1000 dagar!!! Men så finns förstås de som jag, som nyss börjat, och oavsett är alla så snälla och peppande.
Inkluderande träningsformer som motiverar kan ju bara inte vara fel? Sedan får ju alla köra på med det de vill så klart, just nu känns detta som en toppengrej för mig. 🙂
Har du kört en runstreak någon gång?
Tack till min svägerska Elisabet för alla fina bilder! Vill ni följa hennes runstreak, gör det på hennes instagram-konto @diverseovrigtannat