Förmågan att se skönheten där man står. En konst, en ynnest.

Tillbaka från de döda. Återuppstånden. Ute ur bubblan. Jag är frisk!

Efter allehanda krämpor som feber, hosta, förkylning, ryggskott och nu senast vinterkräksjukan var det fullkomligt ljuvligt att kunna gå en härlig powerwalk i morse efter att ha lämnat minstingen på förskolan!

Jag har känt mig instängd och inaktiv och inte alls mått bra av det, samtidigt har jag varit tvungen att både ta hand om barn och mig själv, vilket gjort att det bara har varit att acceptera och gilla läget. Nyttigt det med ibland och framförallt nödvändigt.

Livspusslet

Nu kanske det lät som att jag varit sjuk veckor i sträck, och sammantaget så ja, det har jag nog, men visst har jag haft någorlunda friska dagar däremellan. Dock, med barn känns det som att ”det alltid är något”…ni med små hemma vet vad jag menar…är man inte hemma och vabbar drar man på sig deras smittor så mellan varven kan det gå långa tider då alla goda vanor faller ur rutinerna och man bara kämpar med jobb, sömn och orken för att få allt att gå ihop.

Det får vara så. Det kallas visst livet. Tycker man läser om många som satt igång med att komma i sitt livs superform, träna etc. först ”efter småbarnsåren” och jag tröstar mig med det så länge. Visst, det kanske är en undanflykt, en ursäkt att slippa slipa till hälsorutinerna just nu, men hey – man är inte mer än människa och måste orka också.

Istället får man göra det bästa av mellanperioderna och framförallt, passa på när det funkar – vilket jag just gjorde idag. En positiv sak när man är ute ur en sådan här sjukdomsperiod är att man uppskattar vardagens rutiner så enormt igen! Jag gick faktiskt och njöt idag och tyckte det kändes oerhört lyxigt att kunna vara ute i det fina vintervädret och gå en härlig promenad, istället för att kanske – som för ett par veckor sedan – känna mig stressad och gräma mig över att jag inte var i Karibien och kryssade som vi brukar vara så här års…

Om jag kunde ändra mitt liv…

Mitt liv. Just nu har jag mycket att jobba undan på hemmaplan. Resandet kommer om än lite längre fram.  Jag försöker också hålla mina målbilder i sikte och påminna mig om vart jag är på väg. En detour till Karibien försenar mig bara just nu så kanske är det lika bra att jag byter varm sand mot kall snö just nu…

För att sammanfatta läget; under promenaden lyssnade jag på musik och i lurarna sjöng Lisa Stansfield låten Change som var huvudet på spiken hur jag känner just nu;

”If I could change the way I live my life today, I wouldn’t change a single thing….”.

Kram på er!