På spåret igen! Åh så skönt. Vad nu då undrar kanske ni. Jo så här…
Hösten var intensiv som vanligt, mycket jobb. Det uschliga vädret lockade inte direkt ut mig och följden blev en alltför stillasittande period. Så kom vändningen, våra Karibienkryssningar där den ena helt gick i hälsans tecken (note to self: skriv mer om detta på bloggen, det finns så mycket härligt att berätta…även om det också kommer ut en artikel i Min Hälsa snart…!).
Typiskt nog fick jag känningar i halsen på just den där kryssningen. Och jag som hade laddat så! Inte för att jag gick in för det mindre än 110 % ändå (jag hade ju jobb att göra, det var liksom bara att ignorera att jag höll på att bli sjuk), och kanske var det just därför som det hela utvecklades åt helt fel håll…
”Halskänningen” blev den mest fruktansvärda hostan som i sin tur blev en hemsk förkylning som i sin tur blev bihåleinflammation. Ska inte rabbla alla trista krämpor men jag har verkligen varit dålig. I EN MÅNAD. Till slut kapitulerade jag och släpade mig iväg till läkaren, åt penicillinkuren, och blev frisk.
I alla fall så innebar detta ett ovälkommet avbrott mitt i min inspirationstopp. Jag kom nämligen hem från Karibien med härlig energi (trots hostan), inspiration, träningslust och ett bra program som en PT ombord hade satt ihop åt mig. Jag tog mig iväg och köpte hantlar till och med, och laddade…men hamnade i karantän.
Som tur var släppte inte lusten. När jag nu är bra igen har jag satt igång. OCH DET ÄR SÅ KUL att känna att ”än finns det lite krut i gumman” 🙂 . Jag har inte förflyttat berg än men bara att känna att kroppen vaknar, blir pigg, får ny energi…allt de det där med att ”är man trött ska man träna istället för att välja soffan för då får man energi” – det kan låta som floskler men det är det inte. Det fungerar verkligen.
Nu vaknar jag varje dag, känner eufori över att min kropp är med mig, känner att det finns muskler, känner mig spänstig – och tänker; hm…vad tränar jag idag? Löpning eller styrka?? Och längtar efter det.
Så just nu är jag glad även om jag varken har långa löparrundor eller tunga viktpass att skryta med än. Det gör inget, ATT jag gör det räcker gott för mig just nu. Jag märker ju att det ger resultat ändå (hehe, så klart…går man från noll så…). Istället ska jag ta det lugnt och se till att upprätthålla rutinen. Göra rätt, inte ta ut mig för hårt i starten. För nu ska detta hålla, nu ska det bli rutin, nu ska jag bli stark och komma i form. Och faktum är att det ser riktigt just ut! Precis som vårvädret.