Foto: Kristofer Scheiderbauer

Reiki. Jag har varit nära många gånger. Frågan kom till exempel en gång på Jamaica; vill du prova? Klart jag ville men tiden tillät det inte den gången. Så när jag i Haapsalu såg att de hade behandlingen på extraerbjudande; 30 euro istället för 37 euro för 50 minuter (båda priserna skrattretande låga!), slog jag förstås till.

Jag var ganska dåligt informerad när jag gick till behandlingen, jag kände till att reiki är en form av healing men inte mycket mer än så, vilket gjorde att sessionen började med en lite pinsam situation. Jag började klä av mig men min terapeut stoppade mig, behandlingen utfördes med kläderna på. I receptionen hade de däremot sagt att det var ungefär som en massage, varför jag hade antagit att kläder skulle av. Men det skulle de alltså inte.

Relax! Orden kom som en order från ovan. Jag gjorde mitt bästa, vilket gick rätt bra – jag har ju en del vana på den fronten ;-). Ändå sa terapeuten till mig en gång till vilket jag inte riktigt förstod men kanske spände jag mig omedvetet. Sedan satte hon igång. Jag hörde henne mumla, kanske bad hon tänkte jag, länge och väl viskade hon vilket lika gärna hade kunnat vara en inköpslista på estniska i mina öron…mjölk, ägg, ris, ost, kaffe… Plötsligt blev min hjässa varm. Det var som hade hållit en kokhett lock över mitt huvud som spridit sin värme.

Foto: Kristofer Scheiderbauer

Efter vad som kändes som en evighet flyttade hon händerna ytterst lite, och efter en evighet igen flyttade hon dem lite till. Vid öronen lär hon dem ligga länge och sedan flyttade hon dem ner mot min hals. Jag började ana ett mönster… flyttade hon händerna över mina chakran?

Jag tyckte mig känna en stickande och pirrande känsla ner i armarna som liksom spred sig neråt i kroppen. Ibland ryckte jag till okontrollerat – inte som när man håller på att somna utan som någon synaps rättades till och fick kontakt. Jag försökte andas lugnt och hålla tanken vid mitt andetag som under meditation, men i mitt huvud fladdrade bilderna förbi i ett rasande tempo. Än var jag här än var jag där. Varje gång släppte jag och tog mig tillbaka till andetaget…andetaget…andetaget…in och ut, in och ut…

Under de 50 minuter som behandlingen pågick gick terapeuten igenom hela min kropp. Hon la händerna på ryggen, svanken, benen och hon höll även om fötterna. Sedan, nästintill lite abrupt, ”väckte” hon mig med att trycka lite på mig och så sa hon något som jag inte förstod mer än att det var slut.

När vi var klara frågade hon hur jag kände mig. Svaret var vääääldigt avslappnad, och tung. Som om jag fått 20 sömnpiller ungefär. När jag lyckats ta mig ut ur rummet gick jag till spats relaxrum för att vila en stund. Resten av kvällen var jag rejält mör men mådde allt bättre.

Jag är glad att jag testade Reiki. Det var en spännande upplevelse och jag fick stort förtroende för min terapeut Küllike Taavits, som också menade att det är de som behöver det som söker sig till reiki och som är mottagliga. Till dig som ännu inte provat men planerar att göra det; se verkligen till att du har både tiden och platsen att vila ut ordentligt på efteråt. Jag rekommenderar inte att man måste sätta sig direkt på en tunnelbana eller buss hem efteråt, eller köra bil. Ta det lugnt och låt det som ska ske, ske!

Kommentera gärna

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Spabanken på sociala medier