Jag gillar egentligen att träna, jag vet att jag mår så oförskämt bra av det att jag inte fattar att jag inte gör det jämt, men väl hemma fastnar jag i jobb och hem och min egen motion nedprioriteras alltför ofta. Tyvärr. Därför vill jag alltid passa på att röra på mig så mycket som möjligt när jag är borta från skrivbordet.
Under min Fra Mare-vecka i Estland hade jag i förväg bokat in mig på ett lett träningspass per dag, det ingick i det paket vi hade bokat. Första dagen var jag med på ett yogapass. Det hette yogastretch men var väl mer yogastrength. Oh la la, tjejen som ledde det hade verkligen styrka och uthållighet! Och förväntade sig att vi hade detsamma ;-).
Hon intog en position, deklarerade sonika att ”nu kommer det bli jobbigt och denna pose ska vi hålla jättelänge”! Sen sa hon inte mycket mer. På jääääättelänge! Inget svenskt ”kom igen, bara en enda ynka minut kvar, håll ut, åh vad duktiga ni är!!”. Nix pix. Här var det mer av estnisk sammanbitenhet; lite jävlaranamma eller kanske snarare förvåning, ”det är bara att tänka på något annat, kontrollera sinnet”. Jag tyckte det var lite konstigt men det var samtidigt bra. Kan tänka mig att många skulle attraheras av stilen.
En annan dag hade jag ”gymnastik i sal”. Hihi, jag vet, det låter lite 1800-tal. Farbror Curmans recept för husmödrar ungefär, ”böj och sträck”. Men inget kunde varit mer fel. Min instruktör Karin var superproffsig och när hon såg att det BARA var jag på passet (tjoho, en egen PT-timme tänkte jag förstås!) så anpassade hon snabbt sitt pass och bytte sina planerade stretchövningar med stav till ett tufft corepass på pilatesboll. Och tro mig; min dallriga kärna fick jobba!
Jag stönade skämtsamt ”en månad här med dig och jag är redo för röda mattan i Hollywood!”. Det fick Karin att småle i alla fall, annars sa hon bara när jag skulle fota henne ”ok but I don’t do big smiles”. Jag gillade Karin ändå. Även om hon inte heller nappade på när jag tiggde om beröm; ”ska du inte säga att det ser bra ut och att jag är duktig i alla fall”, skojade jag. Utan att få något svar.