När jag imorse på väg till bussen insåg att jag hade glömt mobilen var jag lika glad för det. Eftersom jag skulle börja min Sturebadet-vistelse med meditation så tog jag det som ett tecken på att jag skulle få en lugn behaglig förmiddag, vilket jag också fick.
Jag var faktiskt i riktigt god tid till passet så när jag nyfiket tassade in i Body & Mind-salen var där bara instruktören, Fransisko. När vi hälsade sa han ”åh du är den andra Heidi jag hälsar på idag, undrar vad det kan betyda?”. Vi skojade lite om det och sen frågade han mig om jag visste vad mitt namn betydde. Näe, svarade jag…för det visste jag inte. Då. ”Det är nog i alla fall meningen att du ska vara här idag”, sa Fransisko, vilket ju lät lite flummigt men samtidigt väldigt välkomnande så jag bestämde mig för att han hade rätt. För så kändes det också.
Har man inte bokat en behandling kostar spa-entrén på Sturebadet 495 kronor (läs mer om vad som då ingår här). Själv nyttjade jag mitt spaogram som jag fick i maj förra året (!). Ja, jag skäms lite för att det tog mig så lång tid att pallra mig dit, men ibland värderar man vissa saker så mycket att man väntar på det exakt rätta tillfället (champagneexperten Richard Juhlin är dock helt emot detta och tycker man ska dricka champagne när man känner för det; oavsett hur ”fin” flaskan som väntar på tillfället är – det där rätta tillfället är kanske fel när det kommer, om ni fattar hur jag menar…). Och ska man tro Fransisko så var mitt rätta tillfället alltså just idag :-).
Rummet först. Det ska erkännas att jag hade tänkt mig något annat. Min inre bild var av ett runt rum som låg mycket längre ner, närmare markplan och 180 grader mot det väderstreck där det nu låg. Dessutom gick man först igenom en musikpumpande styrkesal med hög puls för att nå det lugna rummet, men som tur var stängdes eventuellt störande ljud väl ute tack vare god isolering. Och de belysta glasskivorna med bilder av en björkskog där ljuset strilar in hade absolut en positiv effekt.
Väl inne la sig tystnaden. Fransisko spred runda sittplättar, som öar, på golvet tillsammans med sittpuffar (eller var de för huvudet? jag satte mig i alla fall på min) och filtar. Mjuka toner letade sig ut i lokalen och för varje ny person som kom in, flyttade sig F. smidigt så att ringen av kuddar behöll sin symmetri och nyanlända bjöds in att sitta ner…
Så satte vi igång. Eftersom jag var ny gav Fransisko en kort introduktion samtidigt som han uppmanade de mer initierade att fortsätta med sin rutin, hans röst var långsam och mjuk och berättade om mantrat som energibärare till den eviga existensen bortom det fysiska.
Att meditera när man är ny är inte lätt, och att nå bortom nuet, tankar och domnande fötter tar nog sin lilla tid. Men något hände helt klart, och jag hade aldrig berättat det här, om inte… Ganska snart kände jag nämligen och såg för mitt inre en ljusvarelse stå alldeles bakom mig. Tryggt och lugnt, vakande, beskyddande. Jag visste direkt att den där ljusa varelsen var en del av mig på något sätt. Det kändes som vi var samma men att den ändå visste mer om mig än jag själv.
Så var tiden ute, passet hade nått sitt slut och jag torkade lätt fukten ur ögonvråna. Jag kände mig naken och berörd. Resten av dagen får jag berätta om i andra inlägg, men nu när jag kom hem så kom jag i alla fall ihåg att söka på mitt namn; jag skulle ju ta reda på vad Heidi betyder.
Enligt sajten Namntoppen är Heidi sammansatt av Adel/Adal – ”ädel” och heid/heit – ”väsen”, ”gestalt”. Vissa källor anger tydligen också betydelsen ”ljus”. En ädel ljusgestalt skulle man kanske kunna få ihop det till…
Jag tyckte det var så fantastiskt att jag inte kunde låta bli att delge det med er. Sen får var och en tolka det som den vill.
2 thoughts on “Ljust energimöte på Sturebadets meditation”