Säkert har ni sett trailern som går på tv just nu. En rundnätt kvinna går omkring och äter bakelser för att sedan deklarera att hon bestämt sig. Nu ska hon komma i form med Anna Ankas hjälp.
Filmen är ganska elak. Hon är överviktig, äter färgglada bakelser (vilket känns som att de vill signalera att hon har dålig karaktär) och gnäller och bölar för att det är för tufft och för att hon inte orkar (fast vad vet jag, det kanske vi alla hade gjort…vem vet vad tv-teamet utsatt henne för??). I alla fall, det var inte tv-programmet jag ville ta upp utan fenomenet som sådant; hur vi i allt större utsträckning tycks behöva någon annans hjälp för att ta tag i vår egen hälsa!
Jag tycker det är intressant. Borde man inte själv klara av att ta ansvar för sin egen hälsa? Ändå verkar trenden gå allt mer mot coaching, personliga tränare och individuell styrning på olika sätt av diet, träning och livsstil. Vi vill kanske, men är tydligen oförmögna att själva styra över vårt eget välmående.
Jag tror inte det beror på kunskapsbrist. De flesta är idag väl upplysta om vad vi bör göra och inte för att må bra. Men kanske är vi helt enkelt för överbelastade för att orka göra de rätta valen? Så frågan är vad som är bäst; jobba lite mindre, dra ner lite på takten och unna oss själva orken för att kunna må bra? Eller slita halvt ihjäl oss, pressa oss ännu mer och öka hetsen efter pengar, status, perfektionism…ja, vad det nu är…för att tjäna pengarna så att vi har råd med den där personligt skräddarsydda hjälpen som ska leda oss till ett smalare/mer hälsosamt liv?
Jag tror några saker spelar in – och tv-mediet bidrar starkt till trenden. För i t ex litteraturen är det ju tvärtom, där släpps bok på bok som vill uppmuntra och ge individen rätt kunskap för att själv kunna vända skutan och leva det liv som är sunt och hållbart. Men i TV… med de senaste årens förnedrings-såpor, nanny-programmen som berättar hur vi ska uppfostra barnen och så denna härliga kombo av besserwisser/förnedrings TV; tjockisen/alkisen/slöisen/den som inte kan städa… ska uppfostras. Först kom barnen, nu är de vi vuxna. Och vi verkar gilla det! För hur många söker inte? Hur många tittar inte? Vi har blivit avtrubbade och reagerar inte längre i stor utsträckning när någons integritet och personlighet plockas isär på bästa sändningstid. Inte ens den som deltar…
Jag var på en intressant pressträff hos Nike imorse där de snuddade lite vid de här tankegångarna. Om att vi inte kan styra hur världen utvecklas, men att vi kan göra aktiva val i den. Det finns så många genvägar som vi använder oss av idag, många gånger nödvändiga (eller i alla fall underlättande) för att klara av vardagen. Men när det kommer till vår hälsa och träning så finns egentligen inga genvägar som fungerar långsiktigt.
Jag tror att du kan kalla in en kostexpert, en PT, en livscoach eller vad du vill – men det måste börja hos dig själv. Det är DU som bär ansvaret och avgörandet för ifall du ska lyckas eller inte. Det kan ingen annan göra åt dig. Bara ditt eget arbete och dina egna val kan i slutändan få dig att känna dig sådär riktigt nöjd och stark på djupet. Och det är ju så man vill må genom hela livet, bara inte de där månaderna då man lägger sina extrapengar på en PT. Jag tror att vi kommer att börja värdesätta vår hälsa mer och mer, ofta för att du kanske hamnar i en situation som tvingar dig till det. Visst är det okej att ta hjälp, vi behöver alla en spark i baken ibland, men man får inte underskatta den egna individens ansvar.