Äntligen framme, installerad och uppkopplad! Befinner mig i en liten mysig alpby i Vorarlberg, den västraste delen av Österrike, där jag och min lilla familj har tänkt bo i minst en månad framöver.
Vadan nu detta upptåg? Jo, när Isac kom till världen tappade jag helt sugen för storstan. Jag har i och för sig alltid haft en större dragning till öar och lantliga byar än städer, men nu blev buller, avgaser och jäkt ännu mer påtagligt. Så vad gör man då? Tja, om man som jag har fritt jobb, nyinköpt miljöbil med bra packutrymme och en kvartsösterrikisk friherre till partner vars familj äger ett sommarhus i en idyllisk alpby, då bantar man ner sitt liv så det får plats i ett par resväskor och sätter sig i bilen och börjar rulla! 🙂
Efter ett par trevliga stopp på vägen är vi nu här. Sommaren är i full blom och solen skiner. I byn bor det drygt tusen människor, ängarna som omger huset är så gröna att det sticker i ögonen och bergen syns åt alla håll. Det mesta som stör är en fluga som surrar, då och då en bil som kör förbi. Annars är det lugnt. Precis som jag vill ha det just nu.
Här ska jag leva ”det lilla livet” och bara ha det skönt. I matvarubutikerna finns hyllvis med ”bio-produkter” vilket inte bara innebär att de är ekologiska utan biodynamiska (enligt min sambo gror de sina grödor efter månkalendern). Att hitta lokalproducerad mat är inte särskilt svårt. Vi bor mitt i ”Käsestrasse”, det vill säga ostvägen, så ysterier som gör himmelskt goda ostar finns det gott om. Kvaliteten på mjölken (och köttet också för den delen) kan ni ju tänka er själva när korna betar detta klorofyllstinna gräs ute hela dagarna med bästa utsikt! Min kära lär mig; håll utkik efter sådant det står ”Ländle” på vilket är smeknamnet på regionen.
Igår var vi i den intilliggande staden Dornbirn. Besöket var nödvändigt eftersom vi behövde få tag i någon som sålde bredbandspaket, men kompenserades av att de hade marknad. Tänk er Bondens marknad i Stockholm fast på Österrikiskt vis. Fina ostar, korvar, kött, sylt, kakor – och så brännvin! Här görs ett fruktbrännvin som heter Obstler. Doften av päron avslöjar vilken frukt som är inblandad och även om jag inte är någon förespråkare av alkohol eller sprit så måste jag tillstå att detta är värt att pröva.
För övrigt blir även de enklaste sysslor njutbara när man eliminerat stress och stadspuls. Både att byta blöjor och att hänga tvätt blir tusen gånger annorlunda när man slipper mörka källare och instängda badrum och istället blickar ut över ängarna och bergen!
Det finns mycket mer att berätta, vilket jag också kommer att göra då och då, härifrån Österrike. Jag har ju till exempel inte nämnt alla spahotell i regionen varav ett ligger på gångavstånd från huset där vi bor…!