Återbesök på Stockholms mest anrika spa

Carl Curman, Sturebadets grundare, håller än idag ett vakande öga över anläggningen. Foto: Heidi Rovén.

Scenen med den nakna kvinnans silhuett som sträckte ut sig på marmorbänken i ångorna var som tagen ur en Almodovar-film…eller nåt. Jag satt där och imponerades så smått över den där förmågan – att bre ut sig, ta plats, koppla av i sin nakenhet och vara självklar.

Tvärtemot vad många kanske tror kan jag ibland nästan känna mig blyg på spa, som en novis…en känsla som lätt kan komma över en på ett av huvudstadens lyxigaste spa, tillika mest anrika; Sturebadet, som mest har hemvana medlemmar bland sitt klientel.

Bastuvärmen gjorde att mina tankar vandrade, sinnet gick egna vägar. Kanske för att jag skippade lunchen (vilket såhär i efterhand var lite dumt eftersom spats restaurang nyligen bytt regi och därmed borde testats), kanske är nio år för lång frånvaro från ett spa. Idag återupptog i alla fall jag min tidigare kärleksaffär med Sturebadet, en affär som slumrat allt för länge…

Kärt återseende

Jag var alltså på efterlängtat återbesök på Sturebadet idag (jepp, trots värmeböljan ute, och jag var sannerligen inte ensam heller), som måste vara Stockholms mest anrika spa (anno 1885 säger logotypen).

Efter en lång dusch med härliga Kerstin Florian-produkter (de hänger på väggen i varje duschbås, vilket inte är så konstigt egentligen, Kerstin Florian är delägare i Sturebadet) satt jag sedan en stund i respektive bastu; den med ånga och den torra. Ahhh, det spelar ingen roll vilken årstid eller temperatur det är ute – bastu är alltid rätt!

Lyxigt med dessa flotta spaprodukter från Kerstin Florian i duschen. Även rengöringsgel och kroppslotion fanns.

Tyst natur och aromer

Eftersom det pågick ett träningspass i poolen började jag med att gå längst ner till deras tysta avdelning där det också finns ett aromarum. Helt tyst är det inte när det är pass i poolen en trappa upp, men jag tror att vad som menas är att utrymmet inte är till för samtal.

Björkskogsmosaiken och kalkstenen på golvet gör hela miljön. Påminner om spat på Grand, vilket inte är så konstigt då Per Öberg även hållit i taktpinnen där.

Här sitter man och kopplar av – efter en behandling, bad eller träning. Det finns tidningar att läsa eller så vilar man bara blicken på mosaikväggen och drickbrunnen. Arkitekten ifråga till denna nordiskt naturinspirerade avdelning, som jag tror tillkom 2006, är Per Öberg som jag träffat flera gånger förut.

Sakral känsla och stark mittpjäs där vattnet rinner i en ständig tunn stråle. Muggar för att dricka står bredvid.

Materialen är som alltid noga utvalda, jag själv beundrade exempelvis golvet av öländsk kalksten. Aromarummet är varmt, nästan som ett sanarium (fast man behåller kläderna på här, i alla fall satt jag i min badrock även om det blev lite varmt efter ett tag).

Alla utrymmen är fint belysta vilket bidrar till den avkopplande stämningen.

Aromen var knappt märkbar tyvärr, jag tycker inte om när man måste undra om den saknas eller är så subtil att man knappt uppfattar den. Möjligtvis kände jag en varmt träaktig doft som påminde om ceder, men som sagt; möjligtvis… För den som blir för varm kan man svalka sig i upplevelseduschen som gömmer sig längst in.

Sturebadets historiska bassäng

När jag kom upp igen var vattenpasset slut och jag kunde kliva ner i den stora bassängen och låta vattnet omsluta mig. Det var behagligt varmt och underbart skönt!

Sturebadets 100-åriga bassäng är mäktig! Vilken miljö!

Jag blev kvar i den där poolen ganska länge, miljön är helt fantastisk! Dekorationerna i fondväggen känns nästan fornnordiska och på vardera sida finns som små grottor där man kan duscha genom att dra i ett snöre. De rejäla trapporna ner i poolen är av sten och även om moderniseringar självklart gjorts (som att hela poolen är kantad av högtalare strax ovanför vattenytan), så ska utrymmet faktiskt vara över 100 år gammalt!

Bassängen kantas också av små vilobås – precis som 1885 då grundaren Carl Curman invigde det ståtliga badhuset där balneologi skulle få fason på stadsbornas sviktande hälsa. Än idag finns sådana där man kan vila lite avskilt, äta frukt eller läsa.

Vid sofforna intill poolen serveras även te och frukt (apelsiner, äpplen och päron då jag var där).

Förvånansvärt många satt med sina mobiler och även om jag också gjorde det (jag var ju där i jobb) så är jag mer och mer tveksam till detta att vi blänger i dem varenda lediga sekund. Men mer om det i ett annat inlägg.

Varma stolar och bubblande bad

Ett nytillskott jag inte hade sett var deras hydromassagepool i ett separat litet rum intill den stora poolen. Utanför står två uppvärmda keramiska bänkar mitt emot varandra. Det blir nog lite märkligt att sitta där mitt emot någon man inte känner men de har förmodligen identifierat att de flesta av besökarna (som inte är medlemmar, detta är ju ett medlemsspa/träningsklubb) kommer i par.

Dessa stolar har kanske funnits länge men var en nyhet för mig.

Stolarna var sköna och poolen likaså. Jag gillade särskilt att varje ände hade sin egen knapp att sätta igång massagestrålarna med, för då kan den som är som jag – som vanligtvis inte tycker om massagebubblor eller undervattenstrålar – avstå det men ändå få njuta av värmen och avkopplingen.

Hydromassagepoolen var ett lyckat tillskott. Smart med glasväggarna som gav luftig känsla.

Nu har jag de senaste dagarna haft ont i ryggen (som jag försökt gå och jogga bort utan framgång) så jag testade ändå de där strålarna en stund. De var mycket effektiva och jag tror faktiskt att det hjälpte, men jag får sådan extrem klåda av cirkulationsökningen att jag inte klarar av det särskilt länge tyvärr…

Insvept i spadofter

Sista njutningsmomentet blev att tvätta håret och åter sitta en stund i ångbastun med Kerstin Florians koladoftande balsam i håret som en inpackning. Även de andra produkterna doftar ljuvligt och gör så att hela jag blir avslappnad som överkokt spaghetti, så lättpåverkad är jag av aromaterapi!

Schampot doftar godis och duschgelén kamomill, en doft jag lärt mig att älska just tack vare Kerstin Florians fina flytande tvål för bad och dusch. Med Satin Lotion på huden var jag så slutligen redo att ge mig ut i den 30-gradigt dallrande luften på Stureplan igen, men jag kände hur hela jag hade som ett underbart moln av spadofter runt mig, hela vägen hem. 🙂

Jag hade kunnat hänga hela dagen i den här miljön, tänk att vara medlem här!

Nu hoppas jag att det inte ska behöva gå 9 år igen innan nästa besök, för denna gång hann jag varken titta på eller testa Sturebadets gym, deras Body & Mind-sal, det Turkiska badet eller behandlingsrummen. Men det är som det ska vara; att det finns lite kvar att upptäcka så att man har anledning att komma tillbaka. 😉

Kommentera gärna

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Spabanken på sociala medier