Jag är på lyxretreat. Alla kanske inte skulle kalla Skepparholmen Nacka för lyx, men det är det. För är det inte lyx att få checka in på ett stort bekvämt dubbelrum med utsikt mot havet, ägna en söndag eftermiddag åt sig själv och investera i sitt välmående, att få lyssna till Marie Ryds klokheter om mindfulness (Marie Ryd är vetenskapsjournalist, föreläsare och konsult inom mindfulness och har disputerat inom medicinsk vetenskap), löga på ett nyrenoverat spa, sitta i en het bastu eller trippa ut i snön och sjunka ner i en färgupplyst varm utomhuspool, djupandas in en ny vecka och gå ett pass i mindfulnessyoga? Och som grädde på moset avsluta med en fantastiskt god och vällagad middag?
Med tanke på att det slags retreat jag först hade i åtanke när jag började tänka i dessa banor, var en pilgrimsvandring till lämpligt andlighetscentrum i höstrusket eller vistelse i fullkomlig tystnad på något dragigt kloster i Mellansverige, så jo – då är en söndag med mindfulness och spa på schemat lyx! Fusk möjligtvis, men lyx :-).
När jag körde hit föll min blick på en stor skylt i Brommatrakterna; ”Skadad bil? Ryds bilglas” eller något i den stilen. Skadad tänkte jag, yes, aren’t we all…men bilfönstret var det inget fel på. Tankarna vandrade vidare av sig själva till att nog var glasfönstret i alla fall svårt att se igenom; smutsigt av vägsmuts och ymniga snöflingor. Med en röd lampa som dessutom signalerade brist på spolarvätska var det inte heller lätt att göra något åt det. Och där och då insåg jag den ironiska – och långsökta ska jag medge – kopplingen till Ryd…
För precis som man i ett sådant läge kan behöva lite hjälp att lättare se ut genom ett rent, klart och helt fönster, var det något liknande jag hoppades på från Marie Ryd; att se klarare på tillvaron! Och blinkar varningslamporna redan rött och de tekniska funktionerna är halvrisiga, nja, då är det inte alltid lätt utan en välbehövlig push i rätt riktning.
Jag har lyssnat till henne förut och visste redan då att jag direkt skulle ta chansen igen om den kom. Och det gjorde den alltså (även för dig kära läsare, det finns två datum till under våren att välja på för denna söndag med mindfulness som tema). Jag tänker inte försöka mig på att sammanfatta något alls av det hon sa, det får ni ta er hit själva och lyssna på, men intressant var det.
Jag är särskilt nyfiken på om alla andra som var med kände som jag vid något tillfälle; att de plötsligt fick ett ögonblick av insikt? För mig skedde det när Marie bad oss blunda och sa några väl valda ord om att ”nuet är det enda som finns, resten är bara idéer…” det är ju så sant, men man tänker ju inte så dagligdags. Så nyttigt att bli påmind! För mig rasslade det bara till i tankebanorna av de där få orden, allt möblerades om totalt på ett väldigt bra sätt!
Att det sedan hände en helt annan sak också var bara en bonus; plötsligt såg jag ett ljust sken kring alla deltagares kroppar. Ni som läst Den Nionde Insikten av James Redfield minns säkert när han med halvöppna ögon försöker titta någon snett över axeln för att i den rätta vinkeln få se energifältet som det i boken påstås omger allt levande. Finns det, går det och hur bär man sig i så fall åt för att se det?
För att återknyta till temat om medveten närvaro; hur ofta tar vi in allt vi ser i det dagliga bruset? Det är omöjligt, vi kan inte det. Enligt Marie Ryd tar hjärnan varje sekund in många gigabyte, medan vi bara uppfattar kanske 100 byte. En viss skillnad! Men sållar vi bort en hel del onödigt finns det ju plats för mer i alla fall…som kanske också kan vara intressant att utforska.
Så, känner du att reptilhjärnan skulle behöva lite semester? Att de inre motorerna går på högvarv och att en break från den hektiska vardagstillvaron kunde vara något för dig? Gör då slag i saken, åk hit, det är du, din kropp och hjärna värd.