Kulturrelaterad vett och etikett gentemot gravida

I hotellreceptionen i väntan på taxi, nystajlad i håret och med magen i vädret!

Äntligen hemma! Phew så skönt, trots en sänkning av temperaturen på 30 grader. Hemresan gick bra, men jag hade ont så jag grät på flyget. Vet inte vad det var men troligen livmodern som växer? Ligament som spökar? Jag har känt mig grymt förskonad hittills med allt vad graviditetskrämpor heter men det är kanske nu det börjar…

En splittny Volvo S80 med chaufför mötte i alla fall upp på Arlanda och körde oss hem till dörren, min älskling tog hand om allt det tunga och nu ska jag verkligen försöka satsa på att rehabilitera mig maximalt de kommande dagarna: göra graviditetsyoga, ta vilopauser, äta och dricka sunt och så vidare. Ska nog också pigga upp mig med några spakurer om jag orkar och hinner med! 🙂 Innan jag flög hem besökte jag till exempel också frissan på hotellet och hon gjorde ett kanonjobb med mitt hår! Känns härligt!

En sak jag tänkte på under hemresan, som väl inte direkt har spaanknytning – ni får stå ut med att bloggen blir lite graviditetsrelaterad en tid 😉 – var hur människor i olika länder förhåller sig till gravida. Jag har ju läst och hört men nu även fått uppleva det själv…

Här hemma tar ingen direkt någon notis. Medan man själv går och förundras över livets mirakel har ingen annan tid att bry sig i princip, vilket väl i och för sig är helt förståeligt. Alla har ju fullt upp med sitt. Men utomlands, där bryr sig alla! Som nu i Spanien; okända i butiker gratulerade, frågade om månad, om det var första barnet, pojke eller flicka – ja en del började berätta om deras mammor och hur många syskon de själva hade (butiksbiträdet i Tommy Hilfiger-butiken hade 10 syskon!). Jag tycker det är jättegulligt och fint, det är väl för att familjen står i centrum på ett annat sätt utomlands. Här hemma känns det som att man antingen skämtar om graviditeten eller försöker bräcka varandra med äckel och smärtor. Det finns väldigt lite utrymme för gravida att få känna sig vackra, speciella och fina (som motpol till allt det jobbiga).

Däremot på flyget hem fick jag FÖR mycket attention. När jag var uppe och gick i mittgången var det en småfull gubbe som helt sonika sträckte ut handen och tog mig på magen innan han ens hade börjat tilltala mig! Och som alla stirrade! Hade de aldrig sett en gravid förut? Det var liksom inte som att de log vänligt utan de STIRRADE ni vet på det där obehagliga sättet. Suck, svenskar. Fast man kanske ska säga ”suck, chartersvenskar” ;-). Vi flög hem med Novair, Apollos bolag.

I alla fall, jag lovar att komma med lite mer sparelaterade inlägg framöver om nyheter och kurer. Har även en del besök att avverka själv, så snart jag orkar igen.

9 thoughts on “Kulturrelaterad vett och etikett gentemot gravida

  1. Välkommen hem! Förstår att det måste kännas underbart att komma hem efter den pärsen på resan! Hoppas att magen är återställd, det finns nog inget värre än magsjuka! Vad skönt att bebiton mådde bra hela tiden. Sköt om dig nu!

    Kramen!

  2. Om du tycker det är obehagligt med okända människor som petar på magen kan du ju tänka dig hur det blir när bebisen kommer ut.. då sticker de ner näsan i vagnen stup i kvarten! Hostande, nysande, främmande människor 😉 Ett tips är dessutom att försöka hitta människor som inte bara vill diskutera amning och blöjor 😉
    Hoppas du känner di starkare nu när du befinner dig på hemmaplan igen!
    Kram!

    1. Ja och sen är det alla dessa människor som bara tycks vilja koncentrera sig på hur JOBBIGT allt kommer att bli. Det är ett evigt tjatande från alla dessa ”förstå-sig-påare” om att ”livet inte kommer bli som förr” och hur lite man kommer att få sova. Vi fattar det, vi är inte tröga, men är det inte roligare att tänka på det positiva? Liksom.

  3. Jag tyckte också det var lite jobbigt med alla som redan visste allt och gärna ville förmedla det. Ja, det är periodvis lite sömn och ja, livet blir inte som innan bebisen. Men om det ens var så hälften så jobbigt och hemskt som en del beskriver det hade människan som art dött ut för länge sen.
    Min personliga ”förstå-sig-påare” öste över tidningar och böcker om graviditet, förlossning, uppfostran, barnpsykologi, utveckling, sömnrutiner, matrutiner, reklam, kuponger och jag vet inte allt. Jag har fortfarande efter två år inte öppnat dem. Vår son har växt upp och blivit (ganska 😉 ) normal ändå!
    Fortsätt att tänka positivt och fokusera på det som gör dig glad!

    1. Exakt så resonerar jag också. Visst kan goda råd vara bra, men i vissa fall känns det som att folk antingen vill motivera att de själva inte har/har valt bort barn – eller är bittra för något.
      Jag och sambon pratar ju om allt sådant här och är rörande överens om att låta oss få våra egna – positiva och negativa – erfarenheter, när de kommer. Men då är de i alla fall våra :-).

  4. Tjenixen,
    Trillade in på bloggen gravida på resa, som alltid är det intressant att läsa om hur vi människor agerar och reagerar på varandra i olika situationer. Det är ett intressant inlägg tycker jag för att det på ett tydligt viss berättar om upplevd…

Kommentera gärna

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Spabanken på sociala medier