Ja men se där, det blev ju en fin dag i alla fall! Imorse såg det inte alls ut så. Det hade regnat så mycket att det nästan trummade i min öron fast det hade slutat. Och regnet hade förvandlat sagolikt snölandskap till våraktig barmark. Januari? Snarare ser det ut som april.
Efter några ärenden och en lunch fick jag min ”utetid” jag längtat efter så mycket hela veckan. Efter väldigt aktiva månader, ja nästan ett halvårs daglig löpning faktiskt, har det nämligen blivit mycket stillasittande på sistone.
Min runstreak avslutades på dag 164, tyvärr, när jag blev förkyld för en dryg månad sedan. Tre veckor tog det att bli helt bra (ja jag testade mig men det var negativt). Sedan har det som bekant varit mycket snö så det har inte känts som läge att börja igen. Men jag är grymt nöjd med 164 dagar daglig löpning!
Barmark lockar till ”walkstreak”
Nu är det dags att komma igång så smått igen. Idag när solen tittade fram blev det först lite tid i trädgården, och efter det en härlig långpromenad. Kanske ska jag köra en walkstreak istället tills det blir vår, funderade jag. Ja varför inte.
Det numera klassiska målet 10 000 steg uppnåddes idag i alla fall. Men det där med att man ska nå just 10 000 steg är lite av en myt, det ligger i alla fall ingen forskning bakom det. Snarare ett japanskt tecken, läs mer om det HÄR. Så, 7000 steg är helt okej också. Allt som blir av är ju bättre än det som inte blir det, eller hur?
Nu ska jag styrketräna lite också, väcka de där slumrande musklerna som blivit försummade alltför länge, haha. Sedan kan jag med gott samvete krypa upp i soffan med en bok framför brasan. Om jag får vara ifred vill säga, med två barn är det sällan man får det. Och vet ni, det är helt okej. Det är faktiskt ganska mysigt det också.