Imorse gick jag en promenad med en väninna. Vi hade länge försökt ses, så trots snöovädret sa jag ja till en tidig morgonpromenad. Jag visste sedan dagen innan att det var halt så jag gick försiktigt. Strax efter att vi börjat gå sneddade vi över en äng. Dåligt val. Swoop sa det så låg jag där. Under lagret med nysnö var det blankis. Jag landade på sidan, axeln och handleden. Det gjorde rejält ont. Det ironiska är att jag precis när vi sneddade över den där ängen, kände att det var fel. Ett motstånd mot att gå dit. Jag måste lära mig att bli bättre på att lyssna på min intuition…
När jag väl kravlat mig upp var min initiala tanke att vända och gå hem. Jag blev rädd och ville inte göra mig mer illa. Men så ville jag inte heller missa pratstunden, så jag valde att fortsätta vår promenad ändå. För att distrahera mig själv (jag hade ont men gillar inte att beklaga mig) så frågar jag istället hur min väninna mår och vad som händer i hennes liv. Då berättar hon att hon just börjat en 40-dagars onlinekurs i A Course in Miracles (ACIM).
Namnet klingade bekant. Jag bad henne berätta mer. Genast kände jag att jag blev nyfiken och tänkte att det här är sådant som känns jobbigt att ”ta tag i” men som samtidigt är spännande – och precis sådant som intresserar mig! Jag bestämde mig för att undersöka det vidare när jag kom hem.
En lektion om alltings varande
Väl hemma känner jag att handen inte alls är bra. Det gör så ont att jag får klä av mig med bara den andra, oskadade handen. Självklart känns det olustigt att ha skadat mig och jag oroar mig för min skrivförmåga, men det är inte mycket att göra åt.
Jag googlar ACIM och hamnar på en hemsida där det står att man ska snurra på ett hjul, låta den Heliga Anden förse en med ett slumparttat budskap från hela boken ACIM som finns online. Jag får upp lektion 141: ”My mind holds only what I think with God.” Jag greppar inte innebörden av formuleringen. Över detta finns också en knapp där det står ”Listen to David read this lesson”. Jag trycker och hamnar på YouTube.
Läraren David Hoffmeister visar sig ha massor av inspelade tal om hur ACIM fungerar i praktiken. Jag börjar lyssna. Det är nu det blir lite lustigt igen. Det han pratar om slår nämligen an i mig eftersom det drar exakta paralleller till min instagram samma morgon. Fast tvärtom. Det är också det han börjar med att säga. Allt är upp och ner. Inget är vad det verkar vara. Framgång och misslyckande finns inte, för hur skulle det i en värld som inte existerar. Allt det spelar ingen roll.
Dagens instagram – en lektion för mig själv?
Så här löd min instagram idag:
”Stepping into a new week…which also means new possibilities! Are you the kind of person who settles easily, or do you aim high?//
Ny vecka, nya möjligheter! Är du den sortens person som tycker det känns spännande, eller den som finner sig tillrätta och nöjer sig med vad du har? Obs! Jag säger inte att det ena är bättre än det andra.”
De flesta av oss är nog programmerade till att ha mål i livet, sätta upp något att sträva efter. Vad vill du i ditt liv? Vart är du på väg? Känns inte som fel frågor att ställa sig någon gång då och då, eller hur? Men David pratar om hur det är egot som strävar efter prestationer och att det egentligen inte betyder något. Det spelar inte någon roll egentligen. Tvärtom så strävar man i ACIM efter att frigöra sig från egots begär och bedömningar av tillvaron för att bli lycklig. Att jag där och då imorse fick en ingivelse att i slutet på texten till min instagrambild lägga till ” Obs! Jag säger inte att det ena är bättre än det andra.” kändes plötsligt lite extra talande…
Så nu sitter jag här med en skadad handled (som jag redan börjat ana har sin story att förmedla men det blir lite för personligt att dela här), svårigheter att skriva men med ett nytt mission (ACIM) samt insikten att jag inte ska bry mig om framgång eller ”succé” (vilket blir svårt när jag precis gett ut en bok, hehe…).
Jag får väl lära mig att kommunicera med den Helige Ande först och se vad nästa lektion om allt detta blir. Det känns i alla fall som att min inre intention att glänta på dörren gav ett ganska så snabbt gensvar! 🙂