Efter att ha fött barn är det verkligen dags för en make-over, eller rättare sagt en back-to-shape-over! Och det är ju inte bara vikten man har att tampas med som nyförlöst. Likt en barbapappa (nåja, en barbamamma :-)) har man antagit en form man inte ens visste var möjlig…
Självklart överdriver jag, riktigt så illa är det inte. Dessutom helt naturligt. I början har man också som sig bör allt fokus på bebisen och det är skönt så. Men när rutiner börjar infinna sig och man känner att kroppen läkt ihop börjar man förstås längta efter att komma i form igen, i alla fall gör jag det.
Börja inte för tidigt
Även om jag försökte röra på mig så mycket jag orkade under de sista månaderna så har jag ju inte direkt legat i hårdträning. När bebis var ute kom faktiskt längtan efter motion före att kroppen var redo. Jag började tidigt med de berömda barnvagnspromenaderna (jag trodde inte det skulle vara så mysigt igen som det faktiskt är, älskar det, känner mig så stolt när jag går där med vagnen…!) men kände också av smärtor tidigt så jag fick acceptera att mina raska steg i branta backar må ha varit bra för konditionen men nog var lite tidigt för kroppen.
Tålamod är alltså en av nycklarna och säkert känner du igen orden ”9 månader upp, 9 månader ner”, som en måttstock på att man faktiskt bör ta ganska lång tid på sig att tappa de kilon man lagt på sig under graviditeten. Jag minns efter första graviditeten så sa en 3-barns mor till mig att hon tyckte jag skulle räkna med 1,5 år innan jag var back in shape. Det lät mycket, men stämmer nog rätt bra. I alla fall om varje liten millimeter och gram ska räknas in. Mentalt vet jag dock inte om jag har lust att vänta så länge denna gång, även om det som omföderska dessutom är svårare.
Amningens effekt
Jag kan inte påstå att kilona ”rann av mig” med amningen som vissa påstår varken första eller denna gång, å andra sidan har jag haft högst modest viktuppgång båda gångerna. Faktiskt ganska ”by the book”. Sedan är det konstiga att om nu livmoder, moderkaka, fostervatten, bebis, ökat blod och vätskeansamlingar och allt vad det är tillsammans blir runt 10-12 kilo, varför har man fortfarande kvar ett gäng kilon ett par veckor efter förlossningen???
För egen del rör det sig väl nu om cirka 5 kilo plus jämfört med innan jag blev gravid (att jag sedan kan behöva tappa ett par kilo till är en annan femma 😉 ), och nu har det gått cirka 2 månader. Att vågen legat stilla nu beror nog på att jag unnat mig friskt både det ena och det andra – vågen har heller inte pekat uppåt vilket jag förmodar att amningen motverkat.
Just detta med amning är faktiskt väldigt spännande. Bara amningen i sig lär förbränna runt 500 kalorier om dagen. Så med en sund kost och bara amning borde man ju kunna gå ner i vikt bara av det! Att dra ner på maten har jag testat förut och det var INTE en bra lösning. Det var efter förra graviditeten, jag ville komma i form till ett bröllop, och tänkte att jag bara skulle äta lite nyttigare och mindre portioner. Vilket visade sig direkt på mjölktillgången. Alltså slutade jag med det raskt och åt på som vanligt istället.
Stegmetoden
Nu har jag istället läst om stegmetoden och då handlar det inte om raska promenader utan att med smååå steg förändra kosten stegvis så att kroppen får tid att ställa om så att inget sker i för snabb takt. Att banta ska kunna vara direkt ohälsosamt eftersom det kan frigöra gifter i kroppen, vilket förstås är olämpligt när man ammar.
Så steg-metoden är det jag tänkt köra nu! Steg ett: bort med socker. Steg två: minska på fett. Steg tre: mer fiberrika grönsaker – etc. Styrketräning på det och fortsatta barnvagnspromenader (för även om de säger att motion har väldigt liten effekt på vikten, det handlar nästan bara om kosten, så blir man pigg, frisk, stark och på bra humör av dem!).
Redan nu har jag gått ungefär 1-2 timmar per dag, särskilt de där fina soliga februaridagarna vi hade ville jag knappt gå in (fast jag var ju tvungen, kunde ju inte amma på en parkbänk i kylan). Nu läääängtar jag till våren och att komma ut med vagnen i gympaskor och träningskläder. Målet är att ha återerövrat större delen av garderoben igen till sommaren. Önska mig lycka till!
Ps. Allt detta är förstås egentligen löjligt ovidkommande när man tittar ner på sitt lilla underverk som är värt hur mycket som helst 100 gånger om! Sonen Theo är bedårande på alla sätt och vis och jag borde egentligen gå ner i vikt bara av alla pussar jag överöser honom med dagligen! 🙂