Alperna. Ni som följt min blogg några år kan min resecykel vid det här laget. Även om året innehåller många resor så ser somrarna ofta ganska lika ut; själen behöver påfyllnad av alla element. Jag bunkrar med energierna från såväl hav, skog som berg. En av dessa platser är Vorarlberg i Österrike.
Här är det självklart bergen som dominerar. Dessa mäktiga, uråldriga, massiva stenmassor med sin fasta närvaro. De lugnar och stillar, delar och ger dalarna djup.
Redan efter frukost pockade kroppen på; ut i friska luften! En rutig skjorta, jeans och så vandringskängorna på. På andra sidan vägen om huset vi bor i finns en vandringsled längs den brusande friska alpbäcken.
Ljudet lugnar snabbt sinnena, intrycken gör gott: de vackra alphusen, nya moderna som gamla slitna. Gröna fönsterluckor, röda. Spetsgardiner och hemligt mörker innanför.
Balkonglådor som spiller ut blommor i alla dess färger. Gräs grönare än man trodde var möjligt, sommarens sista blommor, ljudet från bäcken.
Höstackar, en traktor som brummar förbi, gödsellukten, en bonde som säljer ost, korv och hemkärnat smör. Kyrkklockor som ringer, Jesus på korset. Fruktbara fält, molntussar som väller över bergskanten.
Imorgon utlovas sol, idag är det molnigt, jag tar vilket som. Hela året kan jag längta, nu är jag äntligen här! Alpliv är spaliv!