Naturligt och miljövänligt: ja! Men accepterar vi sämre effekt?

Jag måste erkänna att jag är ambivalent till hela naturliga-kontra-kemiska-funktion-effekt-diskussionen. Om ni inte hänger med på vad jag menar så ska jag förklara.

Å ena sidan har jag alltid velat slå ett slag för att man ska undvika onödiga och farliga kemikalier i kropps- och skönhetsvård, både för sin egen och miljöns skull. Å andra sidan är jag – som kanske de flesta av oss – lat och bekväm. Jag har vant mig vid ett praktiskt liv och att jag för en billig penning kan slippa vissa kroppsliga obehagligheter, som till exempel lukt. Jag skrev ett inlägg för inte så länge sedan där jag var inne lite på samma linje…miljövänliga och naturliga produkter måste ändå fylla sitt syfte.

Därför är det så lätt att bara vilja strunta i att kika på ingredienslistan när man hittar en bra och billig basprodukt som funkar! En som utan tjafs gör sitt jobb. Ni vet, de här som man dagligen plockar fram, drar på i ett huj och inte vill ha problem med. Exempel: en kroppslotion man smörjer sig med varje dag efter duschen får inte ta för lång tid innan den gått in i huden, får inte dofta för starkt (i alla fall inte om man ska använda parfym efteråt) och får självklart inte ge upphov till klåda eller utslag. Ett annat exempel är dagkrämen för ansiktet som ska uppfylla samma kriterier, men heller inte får göra huden vare sig för blank eller för torr. Ett tredje exempel är deodoranter.

Förbjuden frukt?

Det är inte alltid så lätt som man kan tro att hitta favoriter på dessa områden men jag måste säga att de torra deosticken från Dove är suveräna! Använder nu det andra på raken och har varit supernöjd med båda. Det första var ett sådant som inte ger fläckar mot svarta kläder. Fungerade perfekt. Nu använder jag ett som heter ”go fresh” med en bild på en gurka på framsidan. Den är också jättebra. Fördelen med dessa torra stick är ju också att man inte behöver låta deon torka först under armen utan det är verkligen som namnet säger; man ”går fräsch direkt” (go fresh).

Meeeen…(så klart finns det ett moln på himlen!)…Ämnet deodoranter och anti-perspiranter; alltså lukt- eller svetthämmande preparat att använda under armarna, är till och från en het potatis. Eftersom svett är en utsöndring av ämnen som kroppen vill göra sig av med blir effekten med ett svetthämmande preparat att dessa inte släpps ut och alltså stannar i kroppen (eller om det går ut någon annanstans, det vet jag faktiskt inte men man kan ju hoppas på sätt och vis…).

Boven är att de små molekylerna från det verksamma ämnet (oftast ett aluminiumsalt) förmodas ta sig in i huden och att man på sikt får förhöjda halter av aluminium i kroppen. Vissa menar (mig veterligen har det dock inte bevisats) att det kan ligga bakom sjukdomar som härrör till det centrala nervsystemet, som Alzheimers. En annan teori är att anledningen till att personer med Alzheimers bär på höga halter aluminium skulle vara att sjukdomen gör att ämnet lagras lättare i kroppen.

I vilket fall verkar det logiskt att man ska vara försiktig med den känsliga huden under armarna. Rakning kan dessutom skapa småsår där ”vägen in” i kroppen blir ännu lättare. Nu fungerar ju inte de ”naturliga deodoranterna” (ex. alun) lika bra, och har man vant sig vid att vara fukt- och luktfri är det ju svårt att plötsligt acceptera stinkande ringar under armarna. En gyllene medelväg kan ju vara att ha två varianter hemma och bara använda den mer effektiva under långa, påfrestande dagar och på jobbet/vid fest. Hemma kan man ju låta kroppen få ta en paus.

Nu har jag läst mig till att det i Doves anti-perspirant ingår aluminium zirconium. Och att detta är ett av de ämnen som kräver en särskild varningsmärkning på förpackningen: ”Använd inte på irriterad eller skadad/sprucken hud”. Alltså blir det lite jobbigt! Ska jag blunda för det som ju säger sig självt; ett preparat som kräver särskild infotext har ju sina baksidor, som dessutom förmodligen kan ha långt värre effekt än lite odör och fukt under armarna. Eller ska mitt bekväma jag som vill känna mig fräsch hela dagen vinna så att jag kan ”glömma” och blunda för vad som förmodligen är bra för mig på sikt?

Antingen kan man ju resonera som så att ”i Sverige skulle de aldrig tillåta ett ämne som vore farligt för oss”. Eller; det är stora pengar och marknadskrafter som verkar bakom industrin, och så länge kunden köper kommer industrin tillverka…

Rätt eller fel? Sant eller falskt? Jag vet inte. Bara att produkten fyller sin funktion bra och känns fräsch, men att den – som de flesta deodoranter/antiperspiranter – innehåller ämnen som förmodligen inte är de allra mest gynnsamma för våra kroppar på sikt.

4 thoughts on “Naturligt och miljövänligt: ja! Men accepterar vi sämre effekt?

  1. ”i Sverige skulle de aldrig tillåta ett ämne som vore farligt för oss”

    Öh, låter som om du ska se Stefan Jarls ”Underkastelsen”. Varför skulle Sverige känna till, och förbjuda, nåt som inte andra vet om att det är farligt?

    Eller struntar alla andra länder helt i sina medborgares hälsa?

    Tänk lite.

    1. Vill absolut se filmen. Men tror du missförstod mig. Det du citerat mig på ovan är ju just hur jag menar att en del kanske tänker (inte att jag tänker så) för att rättfärdiga (slippa) tänka. Det klart inte andra länder struntar i sina medborgares hälsa.
      Vad man anser är ”farligt” och ohälsa ligger ju också på så olika nivå för var och en. Någon kanske tycker socker och kaffe är katastrof medan någon annan reagerar först när ett kärnkraftverk havererar…
      Vissa halter och ämnen kanske inte är livshotande, men vi kanske ändå skulle må bättre om vi undvek dem. Lite så.
      Men – jag ska se filmen så kanske jag har andra/fler kommentarer till diskussionen 🙂

  2. Intressant artikel, som belyser ett dilemma som väldigt många brottas med dagligen. Det är så klart så att funktionen är det allra viktigaste för varje produkt – om den inte fyller sitt syfte kan man vara utan den. Men, det får ju inte bli så att skadan av ett användande totalt sett är större än den nytta det ger. Det vore ju kristallklart, om vi inte förvillades av alla reklambudskap som får oss att noja över bagateller som vi tror vi måste bekämpa.
    Jag tycker oxå att det är trevligt att slippa egen och andras svettlukt, men för egen del skulle jag inte ta risken i att trotsa en sådan varningstext som i exemplet för att nå dit.
    Det är intressant men framför allt skrämmande att Läkemedelsverket tillåter vissa ämnen (tex för hudvård) som är förbjudna av Kemikalieinspektionen (för industri/ yrkesbruk). Formaldehyd är bara ett exempel av många … Jag vet inte om det är en facklig framgång, eller en fråga om pengar, eller en könsfråga?
    Till sist ett tips: Testa en kristalldeo! Hindrar inte fukten, men är effektiv mot doften iaf. Men man måste gnugga en stund för effekt. Kombinera med favvoparfymen!

    1. Tack Mats för din kommentar! Du verkar ha förstått vad jag menade!
      Kristalldeo har jag testat och visst, det funkar ju, om man som du säger kan stå ut med att fukten trots allt finns där… 🙂

Kommentera gärna

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Meny
Spabanken på sociala medier