Naturligt och miljövänligt: ja! Men accepterar vi sämre effekt?

Jag måste erkänna att jag är ambivalent till hela naturliga-kontra-kemiska-funktion-effekt-diskussionen. Om ni inte hänger med på vad jag menar så ska jag förklara.

Å ena sidan har jag alltid velat slå ett slag för att man ska undvika onödiga och farliga kemikalier i kropps- och skönhetsvård, både för sin egen och miljöns skull. Å andra sidan är jag – som kanske de flesta av oss – lat och bekväm. Jag har vant mig vid ett praktiskt liv och att jag för en billig penning kan slippa vissa kroppsliga obehagligheter, som till exempel lukt. Jag skrev ett inlägg för inte så länge sedan där jag var inne lite på samma linje…miljövänliga och naturliga produkter måste ändå fylla sitt syfte.

Därför är det så lätt att bara vilja strunta i att kika på ingredienslistan när man hittar en bra och billig basprodukt som funkar! En som utan tjafs gör sitt jobb. Ni vet, de här som man dagligen plockar fram, drar på i ett huj och inte vill ha problem med. Exempel: en kroppslotion man smörjer sig med varje dag efter duschen får inte ta för lång tid innan den gått in i huden, får inte dofta för starkt (i alla fall inte om man ska använda parfym efteråt) och får självklart inte ge upphov till klåda eller utslag. Ett annat exempel är dagkrämen för ansiktet som ska uppfylla samma kriterier, men heller inte får göra huden vare sig för blank eller för torr. Ett tredje exempel är deodoranter.

Det är inte alltid så lätt som man kan tro att hitta favoriter på dessa områden men jag måste säga att de torra deosticken från Dove är suveräna! Använder nu det andra på raken och har varit supernöjd med båda. Det första var ett sådant som inte ger fläckar mot svarta kläder. Fungerade perfekt. Nu använder jag ett som heter ”go fresh” med en bild på en gurka på framsidan. Den är också jättebra. Fördelen med dessa torra stick är ju också att man inte behöver låta deon torka först under armen utan det är verkligen som namnet säger; man ”går fräsch direkt” (go fresh).

Meeeen…(så klart finns det ett moln på himlen!)…Ämnet deodoranter och anti-perspiranter; alltså lukt- eller svetthämmande preparat att använda under armarna, är till och från en het potatis. Eftersom svett är en utsöndring av ämnen som kroppen vill göra sig av med blir effekten med ett svetthämmande preparat att dessa inte släpps ut och alltså stannar i kroppen (eller om det går ut någon annanstans, det vet jag faktiskt inte men man kan ju hoppas på sätt och vis…).

Boven är att de små molekylerna från det verksamma ämnet (oftast ett aluminiumsalt) förmodas ta sig in i huden och att man på sikt får förhöjda halter av aluminium i kroppen. Vissa menar (mig veterligen har det dock inte bevisats) att det kan ligga bakom sjukdomar som härrör till det centrala nervsystemet, som Alzheimers. En annan teori är att anledningen till att personer med Alzheimers bär på höga halter aluminium skulle vara att sjukdomen gör att ämnet lagras lättare i kroppen.

I vilket fall verkar det logiskt att man ska vara försiktig med den känsliga huden under armarna. Rakning kan dessutom skapa småsår där ”vägen in” i kroppen blir ännu lättare. Nu fungerar ju inte de ”naturliga deodoranterna” (ex. alun) lika bra, och har man vant sig vid att vara fukt- och luktfri är det ju svårt att plötsligt acceptera stinkande ringar under armarna. En gyllene medelväg kan ju vara att ha två varianter hemma och bara använda den mer effektiva under långa, påfrestande dagar och på jobbet/vid fest. Hemma kan man ju låta kroppen få ta en paus.

Nu har jag läst mig till att det i Doves anti-perspirant ingår aluminium zirconium. Och att detta är ett av de ämnen som kräver en särskild varningsmärkning på förpackningen: ”Använd inte på irriterad eller skadad/sprucken hud”. Alltså blir det lite jobbigt! Ska jag blunda för det som ju säger sig självt; ett preparat som kräver särskild infotext har ju sina baksidor, som dessutom förmodligen kan ha långt värre effekt än lite odör och fukt under armarna. Eller ska mitt bekväma jag som vill känna mig fräsch hela dagen vinna så att jag kan ”glömma” och blunda för vad som förmodligen är bra för mig på sikt?

Antingen kan man ju resonera som så att ”i Sverige skulle de aldrig tillåta ett ämne som vore farligt för oss”. Eller; det är stora pengar och marknadskrafter som verkar bakom industrin, och så länge kunden köper kommer industrin tillverka…

Rätt eller fel? Sant eller falskt? Jag vet inte. Bara att produkten fyller sin funktion bra och känns fräsch, men att den – som de flesta deodoranter/antiperspiranter – innehåller ämnen som förmodligen inte är de allra mest gynnsamma för våra kroppar på sikt.