Jag bedömer ogärna maten på ett sådant här speciellt tillfälle, den kan ju faktiskt både ha varit bättre och sämre än vanligt, även om – visst – den tillagades i samma kök som alla andra kvällar. Vad jag kan säga är att afternoon tea buffén var läcker och mycket generös, hummersoppan vi fick till förrätt var sagolik och hjortytterfilén (serverad med pommes dauphinoise samkasatt med västerbottenost, sidfläsk, svampfricassé, plasternackspuré och rödvinsås) var delikat. Efterrätten imponerade tyvärr inte alls.
Efter en stärkande frukost (läs äggröra med lax och paprika samt mycket kaffe 🙂 ) styrde jag stegen mot Hooks herrgårds spa – med alla sinnen vässade! I receptionen fick jag en badrock, men ingen handduk, vilket jag inte tänkte på då utan senare när jag saknade den.
I omklädningsrummet visade sig de snygga skåpen inte vara lika lätta att få upp; handtagen består av väldigt korta ”nobbar” som är svåra att få grepp om.
Duscharna är dock en dröm, jag avskyr att stå i ett stort rum med två duschrader mitt emot varandra där man känner sig som boskap!
Hook har respektfulla kabiner där man stänger dörren om sig och dessutom blir försedd med väldoftande duschcrème, schampo samt balsam från Kerstin Florian. Tack för det!
Jag ska erkänna att jag irrade lite för att komma ut; vilken dörr var det nu igen, och även var tveksam när jag väl gick igenom den rätta. Men kanske var det bara jag.
Väl ute testar man ett håll och ser vart man kommer, det är lite så det känns, men samtidigt med nyfikenheten på sin spets…
Självklart började jag med fotbadet. De intensivt rödglaserade keramikkärlen är generösa och vackra att sätta fötterna i samtidigt som man tappar upp sitt vatten i rätt temperatur och skopar i lite fotsalt ur en bytta bredvid.
Spachefen Frida berättade att mineralsaltet från Kerstin Florian var desinficerande (eller om hon sa bakteriedödande…är det någon skillnad?) på bara ett par sekunder…men frågan flyger ju ändå genom huvudet; är det tillräckligt? Det kan ju bli många fötter av skild hygienisk nivå som ska ner i samma bytta per dag…
I alla fall. Med badrocken på under fotbadet blev jag i alla fall snabbt varm, hela spat håller säkerligen minst 30 grader. Jag spanade därför rätt snart ut mot bryggan utanför och gick faktiskt dit och tog mig ett dopp från badstegen (kolla instagram för bildbevis :-). Du hittar mig som @Spabanken). De blygsamma 14 graderna kändes, jag lovar!
Desto skönare var det sedan att sätta sig i ångbastun och värmas upp. Där skulle luften vara mättad med salt hade arkitekt Per Öberg beskrivit dagen innan, men trots att jag satt en stund kände jag tyvärr inget alls av det. Plus för slangarna att spola av hällarna med…
Så fortsatte jag att beta av bastur och bad under min lilla spasession. Jag fick droppande tassa ut i receptionen igen och be om den där handduken jag aldrig hade fått eftersom jag inte tycker att man ska sätta sig direkt på bastulavarna i ett allmänt spa, vare sig för sin egen skull, andras eller spats. Men jag såg att alla inte tänkte som jag.
I torrbastun kändes det lite som att jag satt i ett skyltfönster då den är ganska så upplyst och ljus med stora fönster ut mot poolområdet. Däremot njöt jag av simturen i den 20-meter långa poolen som sträcker ut sig framför de stora fönstren mot sjön. Likaså av doppet i den varma källan utomhus där ytan på håll tycks smälta samman med sjöns yta. Kneipp-poolen blev jag också imponerad av, dels för att det stilrena handtaget var så diskret att det knappt märktes men satt exakt där det skulle, dels för att den kalla grunda delen var så snillrikt integrerad med den kalla poolen.
Nu var det rätt fullt med folk när jag var i spat, folk som mig som var inbjudna gäster som testade och njöt. Det kändes att det ”inte riktigt var på riktigt” eller hur jag ska säga… Jag ser därför fram emot att åka tillbaka och pröva det igen. Min spasession blev heller inte riktigt så lång som jag hade önskat eftersom jag hade en behandlingstid att passa och sedan var tvungen att åka hem. Men, vi ses igen Hook! Allt känns mycket lovande! Mer om behandlingen i nästa inlägg.