Törs jag säga att jag är helt slut efter att bara ha legat inbäddad på en skön bädd i flera timmar och blivit ompysslad med ljuvligt doftande produkter? Faktum är att man kan bli helt slut efter en behandling, vilket hände mig idag. Tröttheten är dock av annat slag än när man ansträngt sig, och handlar mer om att kroppen, efter att ha blivit djupt avslappnad, bearbetar all själslig och kroppslig näring…
Som jag skrev i det föregående inlägget; idag testade jag en Dr Hauschka-ansiktsbehandling. Jag var jättenyfiken på vad som skulle skilja den från en ”vanlig”, om man nu kan säga så – alla är väl speciella på sitt sätt. Varianten jag var inbjuden att pröva var i alla fall den klassiska på två timmar. Jepp, ni läste rätt – två timmar!
Först fick jag ett fotbad med salvia. Jag gillar när en behandling startar från fötterna. Det är vackert på något sätt, och inte minst skönt. När mina fötter blivit varma och mjuka fick jag lägga mig ner varpå min terapeut, Ing-Marie som också äger Riddarkliniken som salongen heter där jag var idag, pysslade om dem med Dr Hauschkas fotlotion med rosmarin samt efterföljande fotkräm. Därefter var det dags även för mina händer och armar att få liknande omvårdnad. Slutligen – med betydligt lättare ben och armar, varma och goa, samt mjuka och stimulerade av insmorningen – kunde själva ansiktsbehandlingen börja.
Att leda er genom varje steg i en tvåtimmarsbehandling skulle som ni nog förstår bli en rätt så lång historia, så jag ska försöka sammanfatta det hela lite översiktligt. Först och främst märks filosofin bakom Dr Hauschka genom hela behandlingen, helt som sig bör alltså. Bortsett från lätt portömning är alla steg milda, smekande, lena och mjuka. Här märks inga skrubbande tag eller pirrande syror utan rengöring och exfoliering görs med hjälp av lätta tryck, masserande rörelser och en lermask som Ing-Marie beskrev ”åt upp” det översta hudlagret (om jag inte fick det om bakfoten…det var något med svavlet som åt proteinet vill jag minnas i alla fall…).
Behandlingen innehöll också sköna inslag som töjningar av armar/axlar samt huvud/nacke, och självklart signumet för Dr Hauschkas ansiktsbehandling; den speciella lymfmassagen med penslar. Med mjuka strykningar ”penslade” Ing-Marie upprepade gånger min hud horisontellt i pannan och sedan i motsatt riktning ner längs vardera sidan av näsan, munnen och ner på hakan. För att stimulera lymfflödet krävs nämligen endast en mycket lätt massage eller beröring och genom detta moment kan man minska svullnader, blockeringar och stagnation. Hur många härliga produkter som ingick i de olika stegen tappade jag räkningen på någonstans mellan alla rosampuller och varma lavendelomslag, men vad jag kunde känna var i alla fall de olika goda dofterna som avlöste varandra vilket kändes väldigt lyxigt.
Sakta men säkert kände jag också hur min hy började ta till sig alla godsaker och här måste jag faktiskt, med risk för att låta flummig, ändå säga att det ÄR skillnad mellan de syntetiska krämerna (ofta från dyra så kallade ”lyxmärken”) och de naturliga (i mitt tycke från de verkligt lyxiga märkena…). Flummig säger jag för att jag har ju inga bevis för denna känsla som är just bara en känsla, men många krämer känns så ”döda”, som en plastfilm på huden, medan de naturliga känns levande och fulla med näring och ”hudföda”.
Självklart kunde jag inte låta bli att titta mig själv i spegeln efteråt och jovisst, nog såg min hy rejält piggare och fräschare ut. Ja till och med en aning föryngrat! Men framförallt känns den mer levande! Trots naket ansikte helt utan make up, lite mosig efter behandlingen och sådär som man kan känna sig ni vet, så kände jag mig ändå strålande när jag tog mig hem mitt i rusningstrafiken med en väldoftande air av biodynamiskt odlade örter omkring mig :-).