Här checkar jag ut från Fra Mare…och in i vår fina hytt på Baltic Queen.

Nu har vi lämnat Estland och Tallinn bakom oss för den här gången. Lite sorgligt, vi har ju haft det så bra. Tur att det är så nära och lätt att åka tillbaka :-). Vi checkade ut från Fra Mare vid lunchtid och körde tillbaka till Tallinn där vi strosade omkring ett tag innan det var dags att rulla på fartyget – nu på returresan blev det med nya, fina Baltic Queen (Tallink Silja). Vår hytt är grymt bekväm och lyxig; snygg design, rymlig och fin på alla sätt! En deluxe visserligen men jag har även bott i andra kategorier, lika fina de.

Just nu sitter vi i den fräscha pianobaren, vit och snygg med skön loungekänsla. Överallt finns gratis WiFi så det är bara att koppla upp sig om man behöver jobba, blogga eller bara är nyfiken på sina mail eller vill Facebooka med sina vänner. Ombord finns även pool, bastu, butiker och hela fem restaurang-/måltidsmöjligheter att välja på från gourmet till lättare snacks i caféterian.

Men nu till min slutsummering, summan av kardemumman, själva kvintessensen av vår Haapsalu-vecka. Vi får försöka bortse från vår oförskämda tur med vädret (sol varje dag, molnen kom i samma stund som vi åkte) och vara objektiva i vår bedömning :-).

Prisnivån är klurig för i affärerna kostade det ungefär som hemma, ibland mer till och med, men att gå ut och äta var jättebilligt. Jag skulle säga att det kostade ungefär hälften, ibland ännu mindre, mot hemma. Samma sak med spabehandlingarna.

Stranden var i ärlighetens namn inget vidare men det fanns tre badställen så vitt vi kunde hitta så vill man bortom poolerna på hotellet så finns i alla fall alternativ (men är havsbad det viktigaste måste jag ändå rekommendera Pärnu som har en helt grym sandstrand både i längd, bredd och kvalitet).

Stans mysighet får högsta betyg, för att stämningen är äkta och det ännu är fritt från typiska turistfällor (förutom restaurangen i borgen, den kan ni skippa). Visst Vita Damen-evenemanget är deras lilla turistmagnet men evenemanget är så blygsamt och i så liten skala att det inte stör någon utan bara är trevligt.

Hur känner jag mig då? Tja, jag har varken tränat militäriskt, bantat eller späkt mig (tack och lov) men jag har rört på mig varje dag i någon form, hållit igen rejält både på mängd mat och godsaker (faktiskt följt Fredrik Paulúns rekommendationer lite i hur man ska sprida målen över dagen, dvs frukosten är inget att vara rädd för: ät på! Men trappa sedan ner för att ta det lättaste målet på kvällen, om jag fattat det rätt…), och så har jag som ni vet tagit utrensande och slimmande inpackningar varannan dag plus varit en flitig besökare i de olika basturna på Fra Mare, särskilt den infraröda.

Jag känner mig lättare och lite slankare faktiskt. Förmodligen har jag inte tappat mycket men tillräckligt för att det ska kännas (man kan som ni vet sin egen midja bäst…). Men kanske framförallt lättare till sinnet! Den här Haapsaluveckan har varit balsam för en stressad skribentsjäl och jag har verkligen kunnat koppla av och bort stressande vardagsmoment. Jag känner mig mer samlad, balanserad, utvilad och har mindre ont i axlar och rygg. Vetskapen om att jag varit väldigt noga med vad jag ätit – och då är det inte så mycket kalorierna jag brytt mig om utan kvaliteten – känns också väldigt bra och befriande.

Joggar man in till stan från Fra Mare passerar man den fina tågstationen med de gamla loken och tågvagnarna.

Jag tror den här veckan har påverkat mig mer än jag kanske förstod, för när vi kom till Tallinn så fullkomligt slog storstadspulsen emot mig som en vägg. Jag vet inte riktigt hur jag ska sätta ord på det utan att det låter fånigt eller påklistrat men jag känner att vi fått något långt bortom massproduktion, snabbframställning och billig lågpriskvalitet. Något äkta helt enkelt. Jag tänker på honungen vi köpte direkt av biodlaren på marknaden, på linnesjalen jag köpte i hantverksbutiken, på inpackningarna med gyttjan som plockats från bukten av en lokal fiskare. På promenaderna kring Väike Viik, den lilla sjön med de vackra trähusen omkring och lilla svancaféet med den goda salladen med senapsmarinerad lax, på grönskan innanför den gamla ringmuren, på stillheten längs Afrikaa Rand och på hur nyfiken jag är på hur den gamla kursalen kommer att se ut när den är färdigrenoverad. På Ilon Wiklands skickligt tecknade illustrationer inne på galleriet och de färgglada tågvagnarna och lokomotiven som ännu står kvar vid den nerlagda tågstationen. På den lilla anspråkslösa 9-håls golfbanan som ändå förvånade med sina fina greener och fairways.

Men okej, jag svor över flugorna, bromsarna och myggen. Det var länge sedan – om någonsin – jag varit någons frukost, lunch och middag! 🙂 Och visst kan Fra Mare piffa upp gymmet och byta ut den gräsliga heltäckningsmattan mellan gamla och nya delen, fila lite på hur vissa av terapeuterna bemöter kunden ett varv till och kanske städa lite bättre på rummen. Men annars, nix. Jag kan inte komma på något alls att förbättra. För de priserna de har på sina spapaket är det helt otroligt vad man får. Vilan får man stå för själv. Att det ligger avsides och lugnt är liksom själva vitsen. Det är ändå nära nog för att man ska kunna gå in till ”stan” (Haapsalu). Väljer du att åka dit, ser det med rätta ögon och tar för dig av vad som bjuds kommer du, som jag, att få en underbar vistelse på Fra Mare!

2 thoughts on “Spa – är det till någon nytta?

Kommentera gärna

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Spabanken på sociala medier