Ni som följt min blogg länge vet att jag ibland brukar tolka det jag upplever i bilder. När jag blir riktigt avslappnad, vilket jag oftast blir under en spabehandling, är det nämligen som om min hjärna når en alldeles särskilt kreativ vrå och börjar spruta idéer eller baka ihop bilder av det jag känner. Rätt intressant faktiskt. Jag skulle tro att det motsvarar hjärnans alfastadie som man även når vid meditation. Det verkar i alla fall logiskt.
Hur som helst. Igår, under Carita-behandlingen, fick jag en ny vision som jag tänkte att jag skulle förmedla. Innebörden var visserligen inte ny, det är något jag tänkt på förut men nu var den extra tydlig och bildrik.
Är behandlingen bra och terapeuten skicklig (det vill säga avslappnad, fokuserad och passionerad för sitt yrke) tycks det ske en energiöverföring. Kanske kan den liknas vid det som sker vid healing, jag vet inte, men vad jag vet är att jag upplever en stark tacksamhet och kärlekskänsla. Det intressanta är dock att det inte behöver ske i mitt sinne, hjärnan, utan att det tycks ske i kroppen… Jag ska försöka förklara tydligare vad jag menar med den inre bild jag fick.
Tänk er kroppen som hela universum. Om vi är en endaste cell i universum och någon eller något, ofattbart mycket större än allt som är, betraktar universum utifrån (om det vore möjligt), så skulle denna någon eller något bara se helheten, inte oss. Vi skulle vara viktiga för helheten, för utan var och en av oss skulle inte alltet finnas, men vi kanske skulle känna frustration över att vår enskilda existens och liv inte fick uppmärksamhet eller märktes.
Så tänkte jag mig igår cellerna i min kropp. Under en behandling är det som att varje cell i min kropp plötsligt blir uppmärksammad och får ta emot kärlek och energi när olika delar blir masserade och omhändertagna. När cellen ”känner” sig sedd och uppskattad för sitt arbete i helheten (kroppen) så är det som att den plötsligt exploderar av energi och sprudlar av tacksamhet! Samtidigt sker en integrering av kropp och sinne vilket bidrar till en känsla av stark närvaro.
Det är ingen hemlighet att spa för mig är något nästintill religiöst :-). Inte kurerna i sig utan det som sker i avslappningen och mötet mellan människor. När det ”klickar” så sker något väldigt vackert…