Jag måste bara rapportera om vad som hände igår med min spajakt. Jo, jag kom ut till slut och hittade faktiskt en liten ”hål-i-väggen-salong” som både hade öppet och tid. Glamourfaktorn var inte hög, priset var desto lägre, och kitschfaktorn var enastående! Ja, jag kunde faktiskt inte låta bli att le åt det hela och knatade in…
En minut senare hade jag fått av mig jackan och koftan, ställt handväskan på en stol och slagit mig ner i en av frisörstolarna. Det var nämligen där, mitt i salongen, jag tydligen skulle få min axel-, nack- och skalpmassage! I couldn’t care less… för tvärtemot vad ni kanske tror är jag nämligen inte särskilt spasnobbig, inte i alla lägen i alla fall :-). Plus att jag är grymt bra på att slå på njutningsknappen. Vet jag att det vankas en stunds omhändertagande, massage, ja lite njutning helt enkelt, tar jag lugnt ett par djupa andetag, slår av allt och bara sluter ögonen…
Jag har till och med mer än en gång fått kommentarer – kanske ska man säga komplimanger – för min förmåga att koppla av så fullkomligt! Men det är ju helt enkelt såhär: det är min tid som jag betalar för alltså tänker jag njuta till fullo varje minut det varar! Inte ens när en annan kund kom in och ville boka in sig på en pedikyr brydde jag mig om att öppna ögonen :-).
En knapp halvtimme senare var jag på väg hem igen med betydligt lättare steg och mer avspända axlar. Tänk att en liten massagestund kan göra all skillnad i världen! Och som svar på den nästan ilskna fråga jag fick här på bloggen för ett tag sedan…HUR jag kan ha råd att gå på spa så ofta?!?
Anti-spa-snobbism är ett av svaren. Döm inte hunden efter håren. Tjejen som räddade mig hade kanske inte stans flottaste salong men var duktig och erbjöd låga priser. Sen är ju också allt en fråga om prioriteringar…jag köper inte handväskor för 5-siffriga belopp (inte för 4-siffriga heller för den delen…) och inte partar jag upp pengarna heller. Då har man råd att unna sig även de lite mer kostsamma spabesöken däremellan!