När jag var på väg hem från Centralbadet idag (igen, jo faktiskt…) så var jag nästan tvungen att hålla andan. Jag fattar inte vad som hänt men det verkar som om allt fler röker?!?! Jag blir jättebesviken för jag går alltid, kanske i förhoppning om att det ska fungera som en självuppfyllande profetia, omkring och påstår att det är allt färre som röker, men – tyvärr – det måste vara fel.
Jag är stark rökmotståndare. Bortsett från det hälsovådliga och ytterst korkade i att medvetet bryta ner sin kropp på det där sättet, så stinker det. På morgonen, särskilt som man då är nyduschad och extra fräsch, vill jag inte blir nerlusad av en massa tobaksmolekyler som sätter sig i hår och kläder. Uuäkk! Äter jag ute så vill jag slippa rökslingor som förstör min matupplevelse. Och sitter jag på en bänk eller ligger och solar på gräset vill jag inte heller behöva känna stanken från en tobaksfimp – eller en hel hög.
Visst låter jag hemsk, manisk, dömande. Jag vet. Jag till och med hostar elakt och menande om någon blossar nära mig på en busshållplats (varför måste rökare alltid gå in i kuren så det bildas som ett moln därinne och tvingar alla sinnesbevarade ut i regn, hagel, snö och snålblåst?!). Röken förpestar. Ta bara idag, jag var alltså på väg hem från Centralbadet där jag hade fått pröva deras super-astronaut-maskin utvecklad av tyska Nasa typ. Under behandlingen hade jag fått andas in rent syre som skulle öka mina lungors kapacitet med 12 procent. Ja men, då behöver väl inte hela stans rökare bolma precis framför, bakom och bedvid mig på vägen hem?!?!
Suck. Förutom att jag gjorde mitt bästa att zick-zacka fram mellan de rökfria små slingor jag hittade bland människomassorna gick det så långt att jag allvarligt funderade på om inte Stockholms Stad kunde ta fram särskilda vägbeskrivningar från A-B för både rökare och icke-rökare, så att vi slapp krocka när man går på stan och vill ha lite trevligt…
Min pojkvän tycker att jag sitter hemma själv för mycket och borde komma ut mer. Men efter idag, nä, jag vete katten…jag stannar nog inne i min rökfria oförpestade miljö, insvept bland aromaoljor, rökelse, doftsprayer – fast det klart, ibland vill man bara ställa fönstren på vid gavel och låta luktfri luft komma in. Men inte ens det fungerar alltid. Det finns grannar som röker har jag märkt. Kanske borde jag lägga fram ett förslag till styrelsen att vi borde införa en rökfri förening? Ja, varför inte ett helt kvarter? Och säg inte att det inte går att sluta. Det går. Charlotta, författare och vän, gjorde det och skrev dessutom en bok om det; Eld utan rök.