Den här morgonen kastas tankarna åt olika håll. Läser i tidningen om hur polisen utreder matkedjan Lidls tilltag att hälla giftigt rengöringsmedel över sina sopor, bestående av fullt ätbara livsmedel. Syfte: att stoppa hemlösa från att äta dem.
Varför finns sådan rädsla över att någon annan ska ha nytta av något man själv inte vill ha? Med de tankegångarna kommer vi aldrig komma framåt i strävan efter ett bättre, mer hållbart och ekologiskt samhälle där återvinning blivit något av en livshållning för alltfler.
Samma frustration känner jag över situationen i Kongo. Jag citerar ur dagens SvD: ”FN har beslutat att bara dela ut hälften av den mängd mat som är ett minimum för att överleva. Flyktingarna har fått förklaringen att det är kris i världen.” Dessutom blir lastbilarna med de halverade hjälpsändningarna tvungna att gång på gång vända bort från sina mål på grund av oroligheter på vägen.
Samtidigt som världen häpnar över att astronomer nu lyckats fotografera planeter i ett annat solsystem, måste jag ställa frågan; till vilken nytta ska vi blicka uppåt, utåt, bortåt – när vårt eget, förhållandevis lilla klot, verkar vara för stort för oss att hantera? Så länge vi inte ens kan nå ut med hjälp till behövande på vår egen planet verkar det på något sätt onödigt att ägna sig åt att upptäcka nya.
Hälsa är en rättighet för alla i världen, inte bara för oss som har råd att gå på spa.