Ibland funderar jag såhär: hur skulle samhället se ut om vi inte brydde oss om mode, krämer, trender och att ”vara rätt”? Många av oss lägger oerhört mycket tid och pengar på prylar och accessoarer till oss själva, hus och hem – men till vilken nytta?
Visst, har sakerna ett konstnärligt värde så har det förstås betydelse både för skaparen och för betraktaren. Och sådant som bidrar till vår utveckling (om den leds i rätt riktning men vem kan/ska bedöma det…) måste förstås få finnas, särskilt om det bidrar till bättre levnadsförhållanden – som den där toaletten det stod om i tidningen häromdagen som gjorde att de kastlösa i Indien slapp hantera andras bajs (rent ut sagt!) utan bara behövde tömma torr mull. Och så klart är det så att konsumtion bidrar till arbetstillfällen som i sin tur stärker ekonomin etc etc etc.
Men, jag tänker faktiskt ofta på det – fullt medveten om att jag själv är slav i samma hjul när jag skriver artiklar om produkter – att de här sidorna i olika magasin och tidningar fulla av olika prylar vi kanske borde ha (?), egentligen ofta är fullkomligt meningslösa…
När vi dör efterlämnar vi inte något annat än minnen om oss (i bästa fall har vi kanske åstadkommit något gott till nytta för andra) och vi kan inte ta något med oss än möjligen våra livserfarenheter, och de borde ju knappast bestå av att ”jo när jag kollade på tv varje kväll satt jag faktiskt i min fina soffa från xx”. Så, om vårt liv kretsade kring helt andra saker… hur skulle det se ut då?
Nästa fråga blir förstås; hör spa hit, till det vi borde vända oss bort ifrån? Jag vill påstå det motsatta. Att må bra kan aldrig höra det till det vi ska rationalisera bort från våra liv. Den som mår bra blir till större glädje för både sig själv och andra, välmående bidrar till färre brott och våld, och jag är av den bestämda uppfattningen att vi som mer harmoniska och avslappnade varelser även blir mer kreativa och lustfyllda.
Så visst, kanske du blir en bättre människa av en ny kashmirtröja i höst :-), men tillåt dig att i alla fall fundera ett varv på vad som har betydelse i det långa loppet, både för dig själv och för andra. Det ska jag göra.