Igår blev jag nästan lite stött när jag hörde andra klaga på värmen i affären, på gatorna och hos frissan. Vadå för varmt? Nu när sommaren äntligen besöker oss! Men idag, det är varmt, för varmt. Klockan var bara strax efter åtta och hettan var total på balkongen (den nya, igår champagneinvigda ;-)) så jag fick gå in igen och väntar nu på att vårt uterum ska bli skuggbeslöjat.
Dessa temperaturtankar kombinerat med en artikel jag läste i SVD om det ökade antalet antibiotikaresistenta bakterier, fick mig att tänka tillbaka på Hotel Estonia i Pärnu. Jag nämnde som hastigast i ett tidigare inlägg häromdagen hur jag höll på att bli inföst i vad som mest liknande ett kylskåp där kvicksilvret låg på -120 grader. Japp. MINUS 120 grader.
Folk är inte kloka. Eller så är det just det de är. En dam jag träffade utanför den där kylbastun hade genomgått en hel kur i denna terrorlika frysbastu. Hon påstod att hon blivit av med såväl eksem, hosta som stafylokocker – för övrigt den mest resistenta av alla bakterier som nämndes i SVD-artikeln.
Man kan ju inte låta bli att undra, hade min sommarförkylning aldrig brutit ut om jag övervunnit min rädsla och klivit in i det vita dimmolnet i den där fryskammaren? Hae jag varit frisk som en nötkärna resten av året? Det är, som berättarrösten säger i filmen Karl Bertil Johnsons julafton, frågor vi aldrig får veta svaret på. Men ändå, det är en ganska spännande tanke.
One thought on “Vår temperturstyrda hälsa”