Ett av landets mest hajpade spahotell måste vara The Steam Hotel. I princip alla med lite koll känner till det och har man inte redan varit där står det på listan. Och vad vet jag, kanske står det till och med på listan fast man redan varit där, för ett återbesök…
Jag kände förstås till planerna när de ännu bara var i sin linda. Innan filmerna började cirkulera på nätet, de som skulle bygga upp allas förväntan – och också gjorde det. Så kom dagen då det var dags för premiär. Det var 1,5 år sedan och jag var inbjuden till glamourös galafest (med klädkod smoking vill jag minnas) – och kunde inte gå. Gissa storleken på tårarna? Yes…SIZE XL.
I alla fall. All denna upphaussade förväntan – och besvikelse över att ha missat eventet – gjorde att jag efter detta på något sätt inte kunde ta mig dit om inte varenda liten stjärna stod i rätt position, fast det är så nära till Västerås där hotellet ligger! Jag ville kunna övernatta, suga musten ur varje vrå, ha rätt sällskap, rätt känsla, feeling – ja allt skulle stämma.
Premiärbesök
Sak på sak kom i vägen (läs: jag tog inte tag i saken) tills jag insåg att jobbet KRÄVDE att jag besökte dem! Så i måndags satte jag mig i bilen och körde fram och tillbaka och besökte i alla fall deras spa, övernatta hade jag tyvärr inte tid för på grund av ännu en deadline…
Det första jag slogs av var hur lätt det var att hitta dit från Stockholm. Raka spåret kändes det som, två svängar och så var jag framme typ! Hotellet – ett gammalt ångkraftverk – är en hög pampig tegelbyggnad som inte går av för hackor. Området var just nu lite byggarbetsplats men läget är kanonfint precis vid Mälarens strand. Kan tänka mig att en promenad längs vattnet är fint året om, men jag undrar om man inte känner sig instängd sommartid? Inga rum har ju balkong.
The Steam Hotel ingår i Ess Group, samma hotellgrupp som skapat destinationshotell som Ystad Saltsjöbad, Falkenberg Strandbad och Hotel Bellora, Pigalle och MJ’s (de tre sistnämna har inte spa och jag har tyvärr inte besökt dem men skulle gärna vilja). Männen bakom Ess Group har verkligen fingertoppskänsla för vad folk vill ha och lyckas skapa miljöer man attraheras av – och inte vill lämna.
Ångande heta upplevelser
Namnet Steam associerar förstås till den tidigare verksamheten – ångkraftverk – och på hemsidan kan man läsa om hur man nu här kan hämta ny energi och liknande vitsiga formuleringar. Jag gillar att deras omisskänneliga stil med flotta möbler och tyger som hänger ihop på ett självklart sätt, står i kontrast mot råa betong- och tegelväggar samt – som det ser ut i alla fall – kvarlämnade rör, mojänger, maskiner och industridetaljer.
Eftersom jag tänker mig att jag ska tillbaka för en hel hotellupplevelse lämnar jag det lite därhän i detta inlägg och hoppar direkt till sjunde våningen – seventh heaven – där man hittar deras spaavdelning Voltage Lounge.
Jag hade hört någon knorra om hissarna men förstod inte riktigt. Nu fick jag själv uppleva det. Alla går inte till alla våningar, och när jag gick in i den som jag trodde skulle ta mig till våningen 18 (jag ville kika på baren där) var det bara för att åka upp till en annan våning, hämta gäster och bli nerskickad igen. Hm. Jag bytte hiss, struntade i baren och åkte direkt till spat istället.
Mörker och ljus
När jag klev ut tog det ett tag att vänja sig vid mörkret. Dagen var ljus, solen strålade ute och rakt in genom fönstren så åt ena hållet blev jag bländad och inåt var det beckmörkt. Efter incheckning i spareceptionen tog jag min rock, tofflor och handduk och sökte mig mot damernas omklädningsrum.
Även här tog det ett bra tag att vänja sig vid ljuset, eller snarare avsaknaden av. Först tyckte jag det var jobbigt men sedan ändrade jag mig. Rummet var litet. Att stå där i lysrörssken hade varit horribelt. Nu hade vi tjejer som bytte om i alla fall lite dämpad belysning att omge oss med trots få centimetrar emellan oss.
Efter det obligatoriska skåpstrulet (ni vet när man tryckt in allt och ska låsa och upptäcker att JUST det skåp man valt inte funkar så att man måste hiva ut allt igen och byta…) hasade jag mig ut iklädd en mörkgrön gosig sparock med luva och räfflade tofflor i samma gröna nyans.
Njutning i tre delar
För det första är Voltage Lounge inget stort spa såsom deras Salt Creek Spa i Ystad eller The Retreat Club i Falkenberg. Här känns det mer som ett ”myskomplement” till hotellupplevelsen i övrigt. Voltage Lounge består av framförallt tre delar;
- Inomhuspool med bastu,
- Eldrelax och gym,
- Bar, relax och terrass med utomhuspool.
Några behandlingsrum finns också (behandlingarna görs med det ungerska, ekologiska märket Eminence) samt en direktaccess till äventyrsbadet Kokpunkten även om den vid mitt besök var stängd pga någon ombyggnad sas det.
Innan jag berättar mer måste jag också bara säga att jag trodde att jag skulle komma till ett tomt spa – det var ju måndag resonerade jag. Icke då. Receptionstjejen som visade mig runt och som jag pratade en del med bara tittade på mig när jag påpekade det. Vilka deras lugna dagar var…? Hm…jag såg att frågan var obefogad – de hade inga! Måndagar hade de ganska gott om söndagsgäster fram till att de skulle checka ut och åka hem. Lugnare blev det eventuellt då tisdag – onsdag, men riktigt lugnt? Nej.
I eldrelaxen hade man – precis som på YSB och Falkenberg – en stor eldstad i mitten med maffiga dubbelsängar omkring. Ett lyckat koncept som jag förstår att de fortsätter med. Lite frukt fanns att ta, gott om ved fick fungera som rumsavdelare och det dämpade ljuset gjorde det mysigt och avkopplande. På en säng låg ett par kroppar orörliga och verkade göra just det; koppla av. De låg där när jag kom och de låg kvar när jag gick. Det såg väldigt skönt ut.
Gymmet var helt tomt. Nästa gång vill jag gärna ta mig tiden att träna där. Miljön kändes cool och inbjudande för ansträngande styrkeaktiviteter! Ett pass där, en dusch och sedan en skön pool stund – klockrent!
Omslingrade par i poolen
För att nå inomhuspoolen kan man antingen gå från korridoren med eldrelaxen vilket jag gjorde första gången, eller så går man som genom en sluss från receptionslobbyn. En text upplyser där lite vitsigt igen om att den gosiga badrocken måste lämnas och när man går genom dörren finns smala skåp att låsa in dem i.
Jag glömde fråga exakt varför egentligen men antar att det skulle bli för många lika rockar på liten yta annars och stor risk för ihopblandning…med följden att personalen skulle få lämna ut nya rockar på löpande band. Men det är en ren gissning.
När jag i alla fall kom in till denna del så var det som att namnet The Steam verkligen kom till sin rätt. Den ångande hettan låg inte bara i luftens temperatur…de omslingrande paren i poolen fick mig nästan att vilja titta bort! Het puls alltså och verkligen ett getaway för förälskade par. Det var så till den grad att jag kände mig malplacé att kliva ner i poolen utan partner och valde istället bastun så länge!
New York möter Pan Asia
Bastun är stor och generös, värmen likaså. Jag satt ett bra tag och njöt, först fick jag de där omedelbara korta rysningarna av välbehag man kan få av hetta innan man värms upp och istället börjar svettas. Så skönt!
De hade också någon slags cool beläggning på fönstren som gav silhuetter men inget direkt ljusinsläpp…jag kände mig som om jag satt i en boxningslokal i något ruffigt New York-kvarter eller något – det är det närmaste jag kan komma på att beskriva det med!
Ett par vattensippar senare (rör gick ner direkt från taket, jag observerade och tänkte på fördelen med att slippa fylla på – hur det nu gick till – en kran hade även kolsyrat vatten) plus test av duscharna som även här var försedda med produkter, rörde jag mig vidare ut till nästa del…
Det hade blivit lunchdags och som dagspa-gäst kunde jag välja en asiatisk sallad från deras bar. Jag tog den milda vietnamesiska Mam Tha med tofu, risnudlar, morot med mera samt generöst med koriander som jag älskar smaken av. Menyn har tre sallader som kostar mellan 138 – 158 kronor, inte direkt billigt men fräscha och bra att det ingår i dagspapaketet.
Svett, snö och sol om vartannat
Barmiljön känns levande och här spelas även musik. Nu började dock den syntetiska sparocken göra att det rann på min rygg av svett, det var ganska varmt inne på spa och solen låg på.
Efter lunchen gick jag därför ut till den snöiga terrassen för lite frisk luft. Poolen var uppvärmd och riktigt härlig att sjunka ner i. En varm utomhuspool på vintern är ju så läckert då ångan stiger från vattenytan…återigen…ångan…the steam.. 😉
Klockan visade dags-att-åka-tid och jag fick bege mig tillbaka in i det lilla omklädningsrummet. Det var fullt, nästan så det tog stopp innanför dörren. Vi var flera som tänkte högt ”hur är det tänkt egentligen”…”de tänker nog att de flesta byter om på rummet”…vi klev över varandras kläder och väskor, jag är rädd för att jag till och med droppade ner i en tjejs fina märkesväska när jag sträckte mig till mitt skåp…det var kö till duschen men alla samsades fint och snart lättade det och när jag stod och fönade håret (finns att låna från spareceptionen) så var det bara jag och en tjej till kvar.
Därför ska du åka hit
Så, nu undrar ni förstås: Vad blir mitt betyg? Är det värt att åka? Är det bra eller inte?
Jo The Steam är klart värt ett besök. Voltage Lounge också. Men om jag säger såhär; även om jag njöt och skulle göra det igen skulle jag vilja kalla det för en kompletterande njutning. Detta spa ska delas med någon man tycker om. Det är inte för singlar. Du kan åka med en vän (det måste inte vara någon du kan tänka dig att hångla med i poolen 😉 ) men fokus ska ligga på det sociala skulle jag vilja säga. Voltage Lounge är inramningen.
Avslappning är dock alltid av godo och man kan också se det som att här slipper man ”hatta runt”. I de läckra bäddarna vända utåt mot Mälaren kan man prata och mysa, kanske ta en drink från baren. I inomhuspoolen släpper man sina spänningar – eller bygger upp nya… I eldrelaxen är det bara att släppa allt, kanske efter en skön behandling. Sova, slumra, ladda batterierna, glömma världen utanför en stund.
För hur man än känner på plats finns det ett bra sätt att bedöma om ett spa är bra: på känslan efteråt. När själen hittar motorvägen upp till ditt medvetande och kan skicka känslor och bilder som du förstår och vet är sanna budskap från ditt innersta jag, då vet i alla fall jag att tiden jag la var värd det!