När jag var på Lukovska Banja i Serbien fick jag också möjlighet att testa en lerbehandling, något av deras specialitet och som många gör när de är där. Leran är rik på mineraler och värmen (ja, lerinpackningen är varm) gör att musklerna mjukas upp och spänningar släpper.
Lokalerna var väldigt spartanska men jag antar att ytorna måste vara lättstädade när man packar in folk i gyttja på löpande band. Gyttja förresten, särskilt smetig var den inte. Konsistensen är mer som en tjock pasta där man kan välja mellan att ha den direkt mot huden eller inlindad i gasväv som man sedan lägger sig på eller lindar kring området som ska behandlas.
Bakom ett skynke kunde man se hur leran värmdes upp och förpackades, roligt var att det redskap de använde såg ut som en murarslev så det kändes väldigt rustikt och genuint alltihop. En ung kille som jobbade på ”leravdelningen” kom in i mitt bås, la ner paketet med het lera på britsen och sedan var det dags för mig att droppa rocken och lägga mig ner. När min rygg sjönk ner på leran packade han in mig i plast och gick. Allt gick snabbt, effektivt och det blev aldrig genant trots att jag var nästintill naken.
När han hade gått började värmen sprida sig. Eller jag borde snarare säga hettan. Oj så het leran var! Jag kände mig som en fjärilspuppa instängd i öknen, så varmt började det bli där i mitt kåldolmepaket. Avsaknaden av den typiska spamusiken man annars så ofta möter på wellnessbetonade spa gjorde att tankarna nu istället tog över…
Spaexpert, spaproffs, van spabesökare, spaskribent…epiteten jag brukade få klistrade på mig klingade i huvudet när jag försökte bita ihop och stå ut. Var det någon som skulle klara av detta var det väl jag?! Men lätt var det inte…puh! Hur skulle jag palla!?
Efter ett tag började jag göra gymnastiska övningar, upp med höfterna för att lindra mot hettan. Lerpaketet låg endast mot ryggpartiet så det var möjligt, om än svårt, att för en stund lätta på temperaturen lite. Svetten pärlade sig i ansiktet, puh, hur många minuter kunde det vara kvar egentligen?
Efter vad som kändes som en evighet kom killen tillbaka och frågade om allt var okej? Ha! Det var så dags tänkte jag. Nu hade ju leran svalnat, eller om det var jag som redan var stekt så att det inte längre spelade någon roll, i vilket fall så tänkte jag inte avbryta om jag klarat mig så här långt.
Till slut blev jag befriad, kläckt, utsläppt. Inte kändes jag mig som en veckar fjäril precis men faktum är att mina muskler och då framförallt ryggslutet var betydligt mjukare och den behagliga effekten höll i sig flera dagar.
Ps. Min man tog samma behandling men han fick ilskna röda märken på huden efteråt som inte gick bort på en hel dag. Vi borde nog sagt till och bett om mildare värme, för inte ska man behöva bli svedd av att gå på spa.