Det är högsommar här i Danmark, det måste ha varit 25 grader i dag minst! För att inte tala om hur varmt det var inne på de två spaanläggningar jag besökt :-).
Första stoppet med lilla hyrbilen var på Drottning Doroteas Badstue (bara namnet, hur underbart är inte det, väcker verkligen nyfikenheten!) Även om drottningen aldrig själv har badat där var det en smart ihopkoppling med traktens lokala historia där man också gjort något alldeles eget av den badupplevelse man erbjuder.
Hela spa’t är byggd för att ge känslan av gamla källarvalv med murbruket som tittar fram (fast det alltså är nygjort). På väggarna hänger flerhundraåriga historiska motiv och bilder från byn Koldings förflutna, alla dörrar är specialbeställda och ser ut som gamla träportar och har handsmidda järnbeslag. Till detta kommer kandelabrar, gamla redskap och vapen för att ge atmosfär (äkta sådana från 1600- och 1700-talet!). På liten yta har de dessutom fått in många upplevelser utan att det känns trångt eller staplat; saltpool, kall och varmpool, olika duschar, färgterapibastu, finsk sauna, ångbastu och hamam. Överallt brann maffiga ljus och de importerar även eget salt från döda havet som de använder till produkter och i behandlingar.
Jag är inte lättcharmad men tycker de gjort något riktigt bra av de 20 miljoner som de har investerat i detta spa som utgör en lugnare del i en större simhalls- och träningsenhet. Jag testade en behandling också (lerinpackning) där jag däremot hade en del synpunkter och invändningar… hm, kanske drar det vid tillfälle, först känner jag att jag borde ta det med berörda. Jag kan ju säga så mycket att det ju passar väldigt bra att jag är här nu med mina spabudord! 🙂
Runt femsnåret bar det i alla fall av mot mitt övernattningslogi där jag befinner mig nu; Comwell Kellers Park, en vit nybyggd dröm med högt läge precis ovanför vackra Vejlefjord. Helt rätt släpper man in den fina utsikten i spa’t. När jag tidigare låg på en uppvärmd vilbädd i trä (som jag aldrig hade sett förr men som de hade även på badstuen, måste vara en dansk grej…) så kunde jag se hela skogen med träden och utsikten över gräsmattorna ända ner till fjorden – och så speglade sig hela härligheten i den stora poolen framför mig som låg längst fram omgärdad av fönster från golv till tak!
Deras Aqua Spa har även en så kallad ”amfisauna” (med utsikt, tror amfi anspelar på stämning men är inte helt säker…ska ta reda på det), en relaxsauna, en ångbastu med eukalyptusdoft (härligt!), kneippbad, en het källa och en kall pool samt fotbad och några upplevelseduschar.
Generellt la jag märke till att alla bastur var väldigt varma (vanligt är annars nuförtiden att någon har lite ”mellanvärme” där man kan vila en längre stund utan att svettas ihjäl) och att ångbastun doftade mer än vanligt, vilket jag bara gillade som kontrast till alla mesiga så kallade aromabastur där man sniffar och sniffar och knappt känner något alls.
Sen måste jag bara nämna maten. Den ljuvliga, gudomliga maten. Jag har tagit alla namn på dem som jobbade i köket och ska kidnappa dem hela bunten imorgon och köra hem dem till Sverige. De borde vara hur lättsålda som helst till någon gourmetkrog som behöver poppa upp sig, och vill ingen ha dem behåller jag dem själv :-). Samma sak med den charmerande serveringspersonalen med sitt tilltalande lågmälda sätt. 10-poängare allesammans.
Först nåddes jag av en liten amuse bouche som de brukar heta, på makrill, rädisa och rödolja, och den roade verkligen min gom!
Därefter följdes smaken upp av en fräsch sparris som liksom satte standarden direkt. Där låg den omringad av fluffiga hollandaiseklickar, balsamvinäger (jo…äkta tror jag allt!), ett pocherat ägg och någon olja i pulverform jag inte förstod mig på mer än att den gav rätten en fantastisk tryffelton! Rätten tog mig till himmelriket direkt.
Mellanrätten var en risotto som jag smålog åt när den kom in och tänkte stilla att ”jaha, nu ska vi se vad ni sänder mig för budskap med den här och vilket ni ska få tillbaka”, för är det någon rätt jag gärna gör själv och ofta blir besviken på ute på restaurang så är det just risotto! Är den inte för rinnig så är riskornen för hårda, sällan tillräckligt krämig och ofta snål på parmesan. Den här var inget av det. Den var bara…helrätt! Dessutom tillagad med shitake och vildchampinjoner som ju inte gjorde upplevelsen sämre direkt.
Så huvudrätten. Nu var det svårt att hitta plats i magsäcken. I alla fall tills jag hade smakat på ljuvligheterna. Någon får hjälpa mig med vad ”spoleben” är – jag kan bara ge ledtråden att tillagad i Kellers Parks kök blir den här grisdelen mörare än något jag ätit och har en fin sälta som bryter mot en överraskande sötma som verkar komma stundtals från skyn, stundtals från ytan som blänker som om den varit glaserad…till det selleripuré, vårlök och färskpotatis.
Hade jag jobbat i någon krogpatrull så hade den lätt fått sex tärningsögon av sex möjliga, rakt av, eftertanke överflödig!
Och så kom desserten. Efter en så elegant meny hade jag förväntat mig en vuxet stram efterrätt, men döm om min förvåning och barnsliga lycka när jag inser att killarna i köket inte bara har humor, de förstår vikten av en söt avslutning också! 🙂 In på tallriken kommer bananparfait i två stänger, lätt ”ihoplimmade” med kolasås. Överst tronar några väl avvägda klickar rabarbercoulis och två stora – glänsande och perfekt avlånga skopor – av mjölkchokladglass. Och så på ena sidan; liksom slumpartat uthällt men ack så perfekt; krossade chokladkaksmulor och grova marängbitar. Så underbart kaxigt!
Glassen hinner aldrig smälta, jag äter upp den för fort och för övrigt har jag redan gjort det själv för länge sedan (smält alltså, för Kellers Park). Vilken matupplevelse!
Jag brukar säga att ett spahotell inte bara är bra för att det har många stjärnor eller nerplöjda miljoner i spadesignen. Men lägger man därtill riktigt innehåll och oklanderligt trevlig personal är det en fullträff; Grattis Kellers Park!
