Spa i Åre; snö, -10 och bikini!

Copperhill Mountain Lodge. Äntligen är jag här! Jag har känt till hotellplanerna länge och ivrigt väntat och bevakat öppningen. När jag till slut fick veta att det var dags var jag inte sen att spika det i kalendern med siktet inställt på Level Spa. Hotellet har nu bara haft öppet i ett par veckor så det är verkligen splittnytt.

Tidigare idag blev vi så hämtade nerifrån byn för att under ett dygn få chansen att bilda oss en uppfattning av designhotellet – inte minst spa’t. Min förväntan när vi närmade oss Copperhill Mountain Lodge uppe på Förberget, ungefär en kvarts bilresa från Åre by, gick inte att ta miste på. Jag försökte inte ens dölja den!

En stund senare checkade vi in i en underbar kopparsvit med maffig säng, litet pentry, mysig tv-soffadel, kopparskiftande klinker i det läckra badrummet och härlig utsikt. Vårt restaurangbesök ikväll är väl värt frikostigt utrymme i min kommande artikel (vilken service, vilken personal, vilken mat! Wow, vi gick därifrån lyckliga och mer än tillfredsställda…) men det jag hade tänkt berätta om nu, var vår lilla förtitt in i spaavdelningen.

Jag skriver ”förtitt” därför att mitt egentliga spabesök är imorgon (eller ok, senare idag eftersom jag skriver detta så sent), men självklart kunde jag inte hålla mig ”så länge” utan bytte snabbt om till tofflor och badrock, och med sambon i släptåg letade jag mig dit; till Level Spa.

Det började mindre bra. I omklädningsrummet försökte jag låsa in mina saker i ett skåp men lyckades inte och bröt istället en nagel när jag försökte öppna det. Sen fick jag veta att inget av skåpen fungerade. Typisk barnsjukdom. Ute i badet fungerade inte heller en av upplevelseduscharna, baren var obemannad och poolen ganska kall.

Foto: Jonas Kullman

Istället gick vi in i bastun, en torr, med stora fönster ut mot backen. Mysigt och jag gillade framförallt att man inte satt mot varandra utan att alla sittbänkar var vända utåt naturen. Så fick jag syn på en dörr bredvid alla fönster, som ledde rakt ut. Genast mindes jag barndomens snörullningar direkt från bastun i föräldrahemmet! Hm…tänk om…

– Passa dörren! bad jag sambon (eftersom jag inte var säker på om den gick att öppna utifrån) , och så klev jag rakt ut i snön, endast iklädd bikini. Eftersom liften stängt för länge sedan var det ingen som såg mig där jag stod i den krispiga Årenatten, i minus tiograder och snö, halvnaken. Och när dörren slagit igen bakom mig hördes ingenting, absolut ingenting. Inte ens gransus. Natten var lika stum som om jag hade haft öronproppar. Mäktigt!

Allt det här tog förstås bara någon sekund, för strax därpå började jag ta nävar av snö att gnida in mig med över hela kroppen! Jag började metodiskt nerifrån med benen och låren för att sedan övergå till armar, mage och överkropp. Den enda jag frös om var mina fötter, som nästan fastnade i den is som bildades under fotsulorna. Då var det dags att teckna till sambon att öppna igen och så smet vi tillbaka in i bastun där det genast började sticka och pirra i kroppen när blodcirkulationen fick fart; stimulerad av den tvära växlingen mellan värme-kyla-värme.

Kanske gjorde jag precis som det var meningen att man skulle göra, kanske inte, men det förvånar mig lite att de inte använde sig av snön och naturen på ett tydligare sätt i spat. Senare fick vi visserligen syn på två pooler ute på en terrass, men de var täckta och det fanns ingen att fråga om när och hur man kunde testa dem.

Imorgon när jag har möte med deras spachef ska jag ta reda på mer. Fint var det i alla fall; inrett i brunt, svart och grått; skiffer, renfällar och vatten. Och nu hoppas jag på att bli mäkta imponerad av deras behandlingsavdelning. Rapporterar mer imorgon!

Andra om: , , ,

Kommentera gärna

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Spabanken på sociala medier