På framsidan av tidningen Residence senaste nummer hittar man rubriken ”Spa-sensation på västkusten”. Bläddrar man fram reportaget hittar man en enda sida (en halv sida text) om den påstådda sensationen ifråga; nyöppnade spahotellet Vann.
Egentligen har de inte skrivit något om själva spa’t utan mer om designen och att Gert Wingårdh ritat/byggt om hotellet, så vari spasensationen ligger förstår jag inte riktigt. Nu ska jag i och för sig inte påstå att jag är någon fena på design, även om det inte heller är just designen som det är något fel på. Det är själva spakonceptet som jag inte tycker funkar.
Residence verkar bländade av att Vann har sökt inspiration på det kända spahotellet Therme Vals i Schweiz. Jaha, säger jag. Söka inspiration kan väl alla göra, att sedan mala ner denna inspiration och omtolka det till något eget genialiskt är en annan femma. Men okej, vi backar, en del av er har kanske inte ens koll på vad Vann är för ett ställe.
Vann, spahotell och branschsnackis sedan i alla fall ett halvår tillbaka (även om jag fick nys om det för cirka ett år sedan). Gert Wingårdhs arkitektbyrå anlitades och det tidigare konferenshotellet Lingatan skulle ritas om till modernt spahotell. Anläggningen har ett fint läge vid fjorden Gullmarn i Bohuslän och själva hotellet har jag som sagt inget emot. I restaurangen fanns i och för sig en hel del till att önska, men låt gå för att personalen var ung och oerfaren och att de var nyöppnade när jag var där. Det kanske blir bättre med tiden (hoppas jag). Rummet jag bodde i…hm, okej, det var en svit, den finaste tror jag visst också…var faktiskt helläckert. Bäst var badkaret intill ett stort fönster, ingen insyn men med utsikt över fjorden. Och terrassen hade en läcker loungehörna och grymt snygga solstolar för fina dagar.
Men Vanns spa. Jag gillade faktiskt det runda akvariet vid entrén, var kanske lite frågande till de nattsvarta draperierna man skulle gå igenom, och tveksam till de illgröna plastgrodorna som användes som dekoration. Jaja. De verkliga problemen började när vi skulle göra deras spacermoni.
Först ska vi välja produkter. En vänlig tjej i receptionen står redo att plocka ihop. Det finns mycket att välja på. Det hela blir snabbt förvirrande (och om det blir det för mig som ändå har rätt stor spavana, hur ska det då inte bli för spanovisen? Eller terapeuterna ska det senare visa sig…). När vi bestämt oss pytsar tjejen upp en klick av varje vald produkt i små transparenta plastkoppar märkta med färgade ”pluppar” (små klisterlappar). En har en gul plupp, en annan två gula pluppar och så vidare i rött, blått och grönt. Sen ska alla små plastkoppar ner i en rund korg som verkar sydd av ngt plastmaterial som mest liknar presenning. De balanserar och får inte riktigt plats, men okej det ska nog gå bra. Vi fortsätter in i spaavdelningen utrustade med en broschyr (så vi kan minnas vad alla färgade pluppar står för).
Så står vi i det gemensamma duschutrymmet. Det är rätt mörkt och våra små presenningskassar har ingen annanstans att stå än på golvet. Min kille har svårt att skilja de gröna plupparna från de blå. Jag bläddrar frenetiskt i den lilla pappersfoldern med ännu mindre text ”…hm…vilken produkt ska man börja med och hur många pluppar och vilken färg har hårschampot?? Okej, där är det…en gul. Okej.” Vid det här laget börjar foldern bli lite mjuk av vattnet, men visst den håller ihop fortfarande.
Jag tvättar håret. Det löddrar inte och jag tänker att jag måste fått fel produkt i fel pyts, så här känns inte schampo. Ut i receptionen, droppandes med en handduk om mig.
”Eh…ursäkta men är schampot gult, krämigt och löddrar inte alls???”
”Näe…det är balsamet”, svarar den stackars tjejen i spareceptionen, fullt upptagen med att pytsa upp produkter till ett nytt par som just verkar ha lyckats besluta sig om vilka masker och geggor de ska ha. Tjejen har alltså hällt upp fel produkt i fel kopp, så jag får nya produkter och går tillbaka in igen.
Vanns spa består av mycket grå granit, och är rätt så kantigt och boxigt, precis som Therme Vals. Det finns också flera pooler, alla med väldigt spännande namn. Tyvärr är de inte lika roliga att bada i. Djävulens gryta är inte ens het. Silverpoolen har samma temperatur. I blompoolen ligger det blomblad av något plastigt tyg på botten. Skogspoolen var mest okej. Men det värsta var att de kändes så klaustrofobiska allihop, som ångestframkallande militärbunkrar. Inte tyckte jag det var särskilt snyggt heller, men som sagt, jag är ingen expert på design…
När jag besöker/bedömer ett spa är jag mycket ute efter känslan. Vilken känsla framkallar atmosfären? Jag tycker inte alls att allt måste vara perfekt, men det måste kännas varmt, mänskligt och behagligt. Bjuda på en stämning som gynnar avkoppling. Störande ljud, läskiga färger, komplicerade ritualer och kantighet gör inte något av detta, i alla fall inte för mig.
Sedan kan jag tycka synd om personalen som måste vingla upp och ner för den smala spiraltrappan som förbinder spavåningen med en nedre våning där behandlingsrummen ligger. Jag behövde i alla fall bara gå i den två gånger. Dessutom kan det inte vara kul att vara så hårt säljdrillad att man inte får släppa kunden innan man kört en produktpresentation.
Efter min behandling (som var helt okej, jag var varken imponerade eller hade något direkt att klaga på) så var jag både ganska simmig i huvudet och kissnödig, så jag frågade var toaletten låg. När jag kom ut stod terapeuten kvar och väntade, och sög mig tillbaka till försäljningshyllan för att försöka sälja på mig några produkter, när jag egentligen bara ville gå upp igen. Supertrist och klart ”spaavtändande”.
Det lät inte allt för kul.
Jag arbetar som hotellchef på Vann Spa Hotell och Konferens. Jag vill börja med att tacka för den feedback vi fått från Heidis upplevelse av vårt spa. Det var tråkigt att höra att mycket av kritiken var negativ. Det viktiga är att vi har fått synpunkter som vi tar till oss och diskuterar internt för att kunna bli bättre. Detta gäller inte minst spa-ceremonin. Detta är särskilt viktigt eftersom vi är en nyöppnad anläggning och verkligen strävar efter att ständigt utvecklas för att kunna vara en mycket bra anläggning.