Nyligen var jag ombord på fartyget Viking Grace; Viking Lines miljödrottning som gör dygnskryssningar till Åbo. Ombord prövade jag förutom julbord, restauranger och spa även en behandling; den halvtimmeslånga ansiktsbehandlingen Skin Regimen.
Jag hade inte läst på särskilt mycket så jag kände nyfikenhet och förväntan när jag fick följa med terapeuten till behandlingsrummet. Eller, rum och rum förresten, snarare ”bås”. De har tydligen övergett sina behandlingsrum fick jag veta på grund av att de är så lyhörda (något jag upptäckte redan på invigningskryssningen), nu användes de endast som förråd.
Det hela blev en lite halvmärklig upplevelse. Dels för att jag inte är van vid det här med att behandlas bakom draperier, endast ett kort avstånd från nästa person på andra sidan. Självklart har jag varit med om det flera gånger men det känns varken lyxigt eller privat. Och Grace känns lyxig. Nu hade jag turen att det var tomt (eller i alla fall tyst) på andra sidan men tänk om det där hade legat en pladdergök och man själv bara ville koppla av…då är frågan om inte rockmusik är bättre att lyssna på…
I alla fall, nu blev jag ju inte störd, i alla fall inte av det. Min terapeut däremot var nog ganska nervös tror jag. Hon öste beröm över uppdragsgivare, chef och fartyg flera gånger och jag fick veta både ditten och datten om hennes bakgrund, karriär och annat. Samtidigt som hon sa att som terapeut brukar man inte/ska inte prata så mycket… Lite mitt eget fel var det förstås eftersom jag frågade saker om vad hon gjorde, men det var ju sådant som rörde produkterna och momenten.
Tydligen använder de nu privatbastuutrymmet till behandlingar och har där skapat två sådana här behandlingsutrymmen bakom draperier. Terapeuten menade att det fungerade jättebra. När jag väl vant mig var det rätt läckert med havsutsikten och vid ett tillfälle tittade solen fram. Det kändes vackert på något sätt, även fast att jag blundade blev det alldeles solrött genom mina ögonlock. Hade jag däremot till exempel bokat en ”tranquility aromatic touch” och helt velat fokusera på avslappning i 40 minuter är det inte säkert jag hade gillat det lika mycket.
Det positiva med Skin Regimen-ansiktsbehandlingen var att den var grymt effektiv. På en halvtimme fick jag rengöring, fruktsyrapeeling samt djup bindvävsmassage. Massagen var den mest kraftfulla jag någonsin upplevt, terapeuten liksom knådade sig igenom huden. Det kändes som om hon knep tag i den med fingertopparna, samlade upp och fortsatte framåt på detta sätt. Ibland gjorde det lite ont men jag tror absolut att det får igång cirkulationen och syresättningen i huden.
Det mindre positiva var att hon berättade att hon inte utbildat sig klart på Comfort zone och hur viktigt det var att man läste innantill i den ”såhäääär tjocka boken” (jag antar att den önskade effekten var att jag skulle bli imponerad). För är kunden allergisk mot något är det ju viktigt att man vet vad man kan ha på och inte…
Jag kunde i alla fall inte riktigt slappna av där jag låg med en stark syrapeeling i ansiktet i händerna på någon som ursäktade sig för att hon ännu inte kunde alla steg i behandlingen än eftersom hon inte var färdigutbildad. Jag vet inte varför hon berättade allt detta men jag 1, önskar att jag hade fått en färdigutbildad terapeut så att jag hade kunnat bedöma behandlingen i sig utan dessa intryck, 2, hoppas att hon inte gör så mot ”vanliga kunder”; resultatet blev fint ändå (riktigt fint) men behandlingen kostar ju 451 kronor och många med mig tycker säkert att själva upplevelsen är minst lika viktig som resultatet.
Det känns inte bra att Viking Grace sätter icke färdigutbildad personal på golvet. Det är varken schysst mot kunder eller terapeuter som känner osäkerhet och ett behov av att ursäkta sig. Spat är väldigt fint liksom behandlingsmenyn och produkterna, men det finns fortfarande finslipningsarbete att göra. Kanske kollegorna på Viking Cinderella Spa borde rycka ut och ha lite utbildning?