När Vildmarkshotellet invigde sin nya spa- och relaxavdelning i förrgår presenterades även en ny behandlingsmeny. Glädjande nog finns en del nytt, eller i alla fall mindre vanligt, att sukta efter. Jag gillar till exempel att det finns namn som ankyter till det egyptiska temat (se mitt inlägg från igår) som Osiris bad med ansiktskur ochCleopatras mjölkbad. Där finns också afrikanskt klingande namn som Mufaro, Ubunto och Kumesu.
Fokus ligger definitivt på kroppen, vilket är som sig bör. Här hade det inte passat med komplicerade skönhetskurer. Vid sidan av inpackningar och bad som dominerar menyn, har parbehandlingarna fått stort utrymme. Det kanske bästa är att det finns spaupplevelser för barn och även en familjebehandling som görs i ett särskilt familjeanpassat behandlingsrum.
På torsdagen strax efter att bandet klippts och vi tassat omkring och sett oss omkring fick jag en halvtimmes provmassage. Den var riktigt skön och jag blev rejält avslappnad. Jag uppskattade också att jag fick frågan om hur hård jag ville ha massagen. Flexibilitet och lyhördhet är alltid bra. Däremot fanns en del att önska i själva avslutet av behandlingen. Jag fick nämligen ingen ”signal” att den var över, och även om jag förstod det så sa jag inget för jag ville se vad som skulle hända om jag bara låg kvar… Till slut tyckte jag att det blev för pinsamt så jag frågade försiktigt om det kanske var dags för mig att vakna till liv. Terapeuten svarade lättad ja… men ingen handduk hölls upp när jag skulle klä på mig, terapeuten stannade kvar i rummet och när jag satte mig upp stod hon liksom bakom mig och tryckte på min rygg (vilket jag inte heller förstod eftersom hon sagt att behandlingen var slut). Sen började hon småprata och var visserligen väldigt trevlig men det kändes underligt. Det hade också varit trevligt om hon hade följt med mig ut igen. Jag bar på flera stora väskor (eftersom det inte finns skåp i omklädningsrummen där man kan låsa in sina saker) och fick trixa mig ut själv och hålla upp dörren med armbågen. Jag lyckades i alla fall stappla ut till en relaxsäng och vilade där tills jag kände mig i balans igen.
På fredagsmorgonen hade jag bokat in mig på en av deras signaturbehandlingar med det spännande namnet Aromamassage med olja från brinnande låga. Framför mig hade jag sett en vacker ritual där jag på något sätt fick vara delaktig när det brinnande ljusets massagevax löstes upp och droppade ner på min hud, men riktigt så var den inte utformad tyvärr. Med huvudet ner i massagebänkens hål var det enda jag märkte av den brinnande lågan, att hela min kropp ryckte till när det varma vaxet nådde min oförberedda hud. Resten av massagen var dock väldigt behaglig, och min terapeut (Nerma?) var helt fenomenalt duktig. Hennes teknik var rytmisk och trygg och jag kände att jag kunde koppla av helt under hennes kunniga och knådande tag.
Min väninna, som är coffeeoholic (hennes stående uttryck är något i stil med ”nä nu är det alldeles för mycket blod i mitt koffeinomlopp” och så tar hon en kopp till! :-)) testade en kaffeinpackning som bestod av skrubb, inpackning, hårbottenmassage och insmörjning. Även hon var nöjd med utförandet.