Att veta hur äpplena man äter har odlats och växt, vad muffinsen innehåller och att moset inte innehåller konstiga konserveringsmedel och annat gör njutningen ännu större.

Imorse kände jag mig som en lady i någon engelsk, romantisk landsbygdsroman (eller kanske som huvudpersonen i en roman av Jane Austen!) när jag gick ut i den lätt daggtyngda trädgården med en korg på armen och plockade egna äpplen.

En sådan enkel lyx! Och säkert omärkvärdig för många. Men jag, som visserligen är uppväxt i villa men inte haft eget hus förrän vi köpte det där vi bor nu, njuter extra mycket av blotta tanken på att kunna plocka egen frukt…

Inte minst i dessa tider! Hemodlat, närodlat, ekologiskt, trädgårdsliv…ja, det är en underdrift att säga att odling inte är en stark pågående trend. Men det är inte därför vi vare sig köpte hus eller som jag plockar frukt, egna odlingar var inte ens ett krav vid husköpet (snarare något som kändes lite skrämmande och betungande – hur tar man rätt på eländet ;-)), men när man väl kan göra det så känns det väldigt härligt.

Så nu står jag där ute var och varannan dag på en stege och plockar ljuslila plommon med största ömsinthet, bakar pajer och kakor och så idag då tog jag rätt på en hel korg med äpplen.

Vi har en enkel sort. Transparent blanche. Håller dåligt har jag förstått så det är liksom att ligga på när de faller om inte allt ska förgås. Därför sköt jag jobbet åt sidan idag och skred till verket. Resultatet blev äppelmuffins där jag använde ett recept på hallonmuffins som grund men bytte ut mot äpplen och hade i lite kanel i smeten. Gillar verkligen receptet för det är förvånansvärt lite socker i för att vara bakverk (1 dl) samt att det är keso i smeten vilket gör dem lite matigare. Skulle vilja testa med något grövre mjöl eller havregryn också!

Sen var det dags för nästa projekt…som jag drog mig lite för samtidigt som det kliade i ”skaparfingrarna” :-)! Att koka eget äppelmos!!! Jag vet, inte svårt alls, men det vet man ju inte förrän man testat. Skal eller inte skal, hur mycket socker ska det vara, askorbinsyra eller ej och ska det koka med eller inte…det var en uppsjö frågor som cirkulerade i huvudet under pågående kokning men jag gjorde som jag brukar i köket: improviserade och snabbläste på nätet lite här och där (problemet var bara att det fanns lika många varianter att göra det på som bloggar typ!).

Jag var rädd att äppelbitarna skulle mörkna så att moset skulle bli fult, transparent blanche är ju så ljus i fruktköttet och porös på något sätt. Funderade också på om det skulle bli för löst, om jag haft för mycket vatten. Men det gick jättebra och jag är oerhört nöjd med min allra första sats mos!

Nu har husmorsskolan stängt dock, jag ska försöka hinna jobba lite också trots att jag på sistone anammat en ådra för allt som har med huslighet att göra som jag inte hade en aning om att den fanns. Lite kul är det att få slå alla på fingrarna som tidigare mässade som olyckskorpar ”är ni verkligen husmänniskor”?! Hur nu de är. Jo, kanske är vi det ändå. På vårt alldeles egna sätt.

I vilket fall så tycker jag det är så underbart skönt att bara vara ute i trädgården och pyssla, klippa buskar och göra fint. Jag tror på att naturen och växtligheten har en lugnande effekt på oss. Och har man ingen egen täppa så finns ju alltid skogen. Så, ut och ta del av hösten, när man väl sörjt klart att sommaren är förbi finns mycket att njuta av nu också!

Kommentera gärna

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Spabanken på sociala medier