Igår blev jag uppringd av producenten för radioprogrammet ”Nisses fredag” som går i P3. De ville intervjua mig i direktsändning på fredag. Först sa jag ja, sedan ångrade jag mig.
Jag lyssnar sällan på radio och har ingen vidare koll på de olika programmen. När jag fick lyssnarfrågan uppläst (som tanken var att jag skulle besvara) borde jag dock anat oråd. Lyssna bara här:
”Hallå Fråga fredag!
Alltså jag har haft så sjukt mycket att göra i plugget den senaste tiden (pluggar till sjuksköterska).
Nu skulle jag egentligen vilja åka iväg på en redig jäkla spahelg och varva ner lite. Problemet är bara att jag inte har nån deg what so ever.
Så min fråga är: Hur i h-vete kan jag göra om min lilla lägenhet i Fruängen utanför Stockholm till ett mysigt Sparadis i helgen? Vad ska jag äta? vad ska jag lyssna på? Och hur ska jag lyckas massera mina axlar med eteriska oljor?
Hjälp mig!
Lotta, Fruängen”
Blandningen mellan välformulerat och ovårdat språk avslöjade dem. Jag tror faktiskt inte Lotta i Fruängen finns. I alla fall ingen som ställt den här frågan.
Nu spelar det kanske mindre roll, det kunde ju blivit kul ändå, eller…? Plötsligt fick jag en creepy känsla av hur allt också bara kunde bli pannkaka…urspårat…om de andra medverkande försökte trixa till allt och jag skulle försöka hänga med i jargongen, vara rolig och flippad…tänk om ingen skulle förstå – jag skulle framstå som heltokig, ja inte som spakunnig i alla fall.
Så var det med det alltså. Men det gör inget. Jag har pratat i radio förr. Det är i och för sig roligt men jag vill hellre förmedla något vettigt än att blajja bort mig i någon tramserismörja. Men jag borde kanske säga ja igen och strunta i frågans utformning och försöka vända den tillbaka till en vettig nivå :-). För tanken att skapa ett mysigt ”sparadis” hemma, en lugn rogivande kväll fast man inte har pengar, är förstås något jag stödjer och tycker låter väldigt bra!