Igår satte jag och sambon igång på allvar med Wii Fit, och jag vill utfärda en varning på en gång: det går inte att sluta! Vi tyckte båda det var så himla kul med alla övningar, det är lekfullt och skoj – och svettigt! I alla fall vissa övningar.
Framförallt är jag imponerande över hur smart uppbyggt det är, och hur simpelt man fungerar som människa; det är otroligt sporrande att samla på sig minuter och ju mer man tränar ju fler övningar får man tillgång till – och då vill man ju testa dem också, nyfiken som man är! 🙂
Först registrerar man sig med längd och sätter upp sina mål. Balansbrädan man står på väger en och känner av hur bra balans man har. Därefter får man veta sin Wii-ålder, som i mitt fall var ganska tragisk faktiskt. Jag hävdar nu bestämt att sambon fuskar, han som aldrig tagit ett joggingsteg i hela sitt liv och aldrig satt sin fot på gym får bättre resultat än mig! Jag tror det beror på att jag gör övningarna för att träna (jag gör större rörelser och då kanske inte balansen blir perfekt till exempel), han leker dem och räknar snart ut hur man ska stå och göra för att få bästa score – inte nödvändigtvis bästa träningsresultat…
Om det stämmer eller inte återstår att se, jag kan inte låta bli att smita från jobbet en stund nu för att ta ett wii-pass!
Det är klart han fuskar, det gör de alltid de där teknologerna. 😉 Jag ska också skaffa ett Wii-fit i framtiden.
Sambon protesterar! Det stämmer förvisso att jag inte tagit ett joggingsteg i hela mitt liv, men jag har faktiskt varit på gym EN gång :-). Dessutom har jag ett exceptionellt balanssinne, enastående koordination och är kompis med alla gadgets som finns!