Att vatten är hälsa eller uttrycket ”Hälsa genom Vatten” har blivit något av spavärldens slagord (Salve per Aqua), men vatten symboliserar också liv och följer oss som en röd tråd från fosterstadiet till livets slut.
Igår var jag på begravning, idag på dop. På båda platserna fanns ett St Olofs kapell, ett lustigt sammanträffande trots den geografiska skillnaden på 60 mil. Begravningsmässan var katolsk och mycket vacker. Prästen stänkte vigvatten över kistan med hjälp av en liten grön vårkvist. Vi tog avsked i våra hjärtan och salta tårar föll på våra kinder. Idag var vi med om ett dop, då en liten pojke i den stämningsfulla cermonin fick namnet Melker och vigvatten på sitt huvud. Ett avslut och en början, livets cykel.
Många menar att allt i livet är cykliskt; dag och natt, årstidernas gång, ebb och flod. Det som har en början har också ett slut, i alla fall i den form vi känner det. Det bästa vi kan göra är att följa med vågrörelsen istället för att simma motströms. Förändringar är ofrånkomliga, men hur vi reagerar väljer vi själva. Står man mitt i orkanens öga kan det kännas tryggt att finna balans, och där kan olika lugnande och stärkande spabehandlingar faktiskt vara till hjälp.
En riktigt fin som jag själv associerar till känslan som ett foster kan ha i mammas mage är meditationsbad, en behandling som bland annat finns på Centralbadet i Stockholm. Vattnet är kroppstempererat och med hjälp av flytdon slappnar man av och flyter runt i vattnet. Medan man lyssnar till undervattensmusik tar en terapeut försiktigt tag i ens kropp och vaggar en fram och tillbaka i vattnet som då krusar sig över kroppen som en mjuk smekning. En mycket behaglig behandling.