Tillbaka i Stockholm med fjälluft i lungorna! Men inte hade jag haft något emot att stanna för att dra några djupa andetag till :-).
Fjällnäs är en vacker plats, både ute och inne, med äkthet insnickrad i varje bräda och spik. Den yttre blygsamheten kompenseras av ett överväldigande inre, men det är inga intryck som kastar sig på – de möter en lugnt och bjuder sin hand, för att sedan inte släppa taget.
Det var ett kort men intensivt möte och jag kommer hem med en hel påse blandade karameller att suga på länge och väl; slädtur med bjällror i bitande kyla, snöklädda berg och vidder att skida fram över, kulinariska krumsprång som fick gommen att jubla och imponerande hantverk och design i minsta detalj. Men det ni är mest nyfikna på gissar jag är spa’t…? 😉
Jodå, visst levde det upp till förväntningarna. Det var lika mysigt att stega iväg till det låga snöinbäddade huset i nattsvarta mörkret som på ljusa dagen. Snön knarrade lika mycket under fötterna oavsett tidpunkt och behandlingarna gjorde också lika gott. Enda skillnaden var att kvällstid brann flera brasor därinne och då var även deras hot tub öppen – som ni såg på bild i inlägget här nedan – samt att man hade tillgång till en isvak.
Jag gillade verkligen stillheten och ron, det avskalade vackra omklädningsrummet och de samiska namnen på behandlingsrummen och menyn. Värmen inne var perfekt, stora fönster vätte ut mot kylan ute och den (för årstiden isklädda) sjön och behandlingarna utfördes med fin känsla.
Dels provade jag en Gierge, en täljstensmassage, och dels en Oaivi – en 4000-årig behandlingskomposition som innefattade både rygg- och skalpmassage. Jag skulle gärna åka tillbaka för att testa fler…