När jag träffade min sambo för cirka 7 år sedan var jag flera kilo lättare. Vi brukade också ofta dela allt vi åt. I början när vi just träffats blev jag förolämpad för jag tyckte han var snål som alltid skulle dela glassar, mackor och vad vi nu köpte på stan. Idag inser jag att han var smart :-). Han hade fattat devisen att kunna unna sig allt men inte jämt eller i obegränsad mängd. Tyvärr gick vi ifrån detta och har unnat oss mer och mer. Vilket satt spår.
Nu har vi kommit överens om att återgå till att dela. Så idag när jag åt lunch såg jag till att ta mindre (eftersom jag inte hade någon att dela med). Och det går ju bra det också, jag blev ju mätt ändå.