Ja det är nästan så jag tänker, med glimten i ögat, efter att ha upplevt en riktigt häftig flamencoföreställning ikväll, under ett event på Operaterrassen. De fjädrade upp sig som påfåglar, de spände sig som stolta tuppar, de kråmande sig som jag vet inte vad. Och de var fantastiska, de spanska dansarna!
Vad jag menar är att det finns annan meditativ rörelseträning än yoga! Förutom att verka vara grymt bra träning (svetten lackade) så var flamencodansarnas koncentration och kroppskontroll total. Tänker också på boken jag läser nu; Häxan från Portobello av Paulo Coelho (som jag för övrigt hälsat på, på portugisiska :-)), i den utövar huvudpersonen dans för att nå ett transliknande tillstånd, och få kontakt med sin andliga sida.
Dans. Hm. Ja många har sagt att jag borde testa fria dansrörelser som träningsform. Efter ikväll känner jag mig faktiskt väldigt sugen, i alla fall om jag kunde åka till Andalusien och gå en kurs på plats i flamenco!