Vilken midsommar! Vi bara skrattade åt vädret! Va, inget regn? Som det aaaalltid är ju. Den varmaste midsommar på 50 år sa någon. Och som vi njöt!

Inget blir ju dock som planerat, allra minst i dessa tider. Eller kanske vi ska säga såhär, i dessa tider kan man inte riktigt planera. Det vi landade i blev i alla fall hur bra som helst.

Lyxig sill- och skaldjurslunch

Först lunch hemma med vänner som har barn i samma ålder som våra och som går på samma skola/förskola som våra. Den traditionella sillen fick sällskap av en ljuvligt smarrig skaldjurstårta och varmrökt lax som våra vänner hade med. Plus en massa annat gott förstås!

Efter en snabb diskvända och lite matfix packade vi kylväskorna för nästa träff. Andra vänner, också på gångavstånd. Perfekt!

Det blev en het och mycket trevlig midsommar med bubbel och grillning, ute förstås, och med Corona i åtanke.

Samtalet som gav kalla kårar i sommarvärmen

När allt var som trevligast fick Kristofer dock ett telefonsamtal. Från Isac på kollo. Kristofer tittade allvarligt på mig och räckte över luren ”Isac är skadad!”.

Kalla kårar gick förstås genom kroppen och magen vände sig. Vad hade hänt, hur illa var det?? En ynklig men samlad liten röst i luren meddelade att han hade fått en fiskekrok i fingret!!! 😢

En kompis utan koll hade dragit till när han höll i kroken och…aj aj aj! De skulle ta honom till sjukhus, han ville inte hem och det fanns inte mycket vi kunde göra.

Grät en skvätt

Jag grät en skvätt som en mamma som inte kan trösta sitt barn gör, och försökte ganska upp mig med hjälp av de andra. Det gick sådär…

Efter vad som ändå varit en fantastiskt trevlig dag, strosade vi hemåt i den milda sommarnatten, med vår minsting i vagnen.

Hoppas ni också hade en fin midsommar igår!

PS. Idag längtar jag bara efter bad, bad, bad men jag är nog inte den enda som tänker så. Badplatserna är nog inte direkt tomma. Det blir att ta fram blomsprutan eller vattenspridaren för svalka…