Jag är på min egen självutvecklande resa och möter ständigt nya insikter. Häromdagen försökte jag mig på att ge en bekant ett hälsotips, och fick då följande till svar: ”jag har lite svårt för det spirituella”.
Det jag läste mellan raderna var ”det där känns inte rätt för mig” eller ”det där känns skrämmande, som okänd mark jag inte vill gå in på” och självklart backade jag och respekterade det.
Ändå kunde jag inte låta bli att tycka att det var synd. Att stänga sig för möjligheter utan att ha fakta. Att inte vara nyfiken på att undersöka först om det kanske fanns något helande att hämta som gör livet större, mer spännande och magiskt.
Betydelsen av spirituell
Vi är förstås inte alla på samma plats i livet, har samma önskningar eller längtan men jag började fundera. För att förstå vad det kan vara som skrämmer. En sökning på vad spirituell betyder gav följande resultat (här ger jag några exempel):
”Att söka och finna personlig mening och syfte i livet genom inre reflektion och en känsla av samhörighet med något större.”
”En personlig strävan att förstå och uppleva en djupare mening med livet.”
”Att uppleva en starkare koppling till något större: livets mening, naturens rytmer, den egna själen.”
Tittar jag på dessa förklaringar är jag definitivt spirituell och har alltid varit, sedan jag var liten. Men det har gått i vågor, vilket jag tror är ganska vanligt, att man öppnar upp och stänger av i perioder.
Jag minns särskilt en tid i mitt liv då denna kanal var avstängd, och hur dåligt jag mådde. Det var inte förrän jag gick i terapi som jag insåg vilken pusselbit som hade fattats. Insikten gjorde mig lycklig, som att jag hade hittat hem till vem jag var igen! Nu vet jag att detta är inget jag vill vara utan, även om livets praktiska sida oftast rusar på och lämnar alltför lite tid över att ta klivet fullt ut.
Begränsningar och etiketter
I vilket fall. Om du också står och väger, var inte rädd. Att du säger ja till att bättre förstå dig själv och din roll – eller mening om du så vill – i livet, betyder inte att du måste gå med i en sekt, klä dig på något särskilt vis, erkänna dig till en religion eller något annat du ser framför dig (och som stoppar dig).
Jag tror vi alla har förutfattade meningar som kan sätta krokben för oss, inom olika områden, men det är viktigt att vi baserar beslut på fakta (så långt nu det är möjligt…) – inte begränsande uppfattningar som vi kanske dessutom ärvt och inte ens är våra.
Känns ”spirituellt” som en främmande och lite skrämmande term, hitta på ditt egna ord. Eller namnge det inte alls. Du kanske dessutom redan är en person som är spirituell utan att veta om det… Förundras du över livet? Söker dig till naturen? Sätter gränser och mål för bättre balans i livet? Det kan vara din väg mot att vara och leva spirituellt!
Och att jag från första början sträckte ut en hand till den här personen som jag försökte hjälpa var just för att jag upplevde hen som öppen och spirituell. Så kanske kan man vara det utan att ens själv veta…och det är helt okej.
