Så har det blivit dags efter flera hårda testförsök, då jag haft alla sinnen på helspänn, att komma med ett utlåtande. Det gäller förstås krämerna jag skrev om i förra inlägget.
Vi börjar med mellanprisklassen där vi hittar Cocoa Body Butter från The Body Shop för 165 kr (200 ml).
Färgen är vaniljvit och för tankarna till smält vit choklad. Doften är söt och konsistensen rik. Det här ”kroppssmöret” har verkligen en smörig konsistens, krämen är lättarbetad och går snabbt in i huden som blir rikt återfuktad. Lite för söt doft för min smak för att jag ska vilja ha den på hela kroppen men för mina torra ben passar den perfekt. Stor burk och bra pris i jämförelse med de andra kandidaterna och kvaliteten på innehållet.
Så har vi den ekologiska krämen, Sensuous Body Butter från Green People för 415 kr (175 ml).
Den kostar 2,5 gånger mer – är den också 2,5 gånger bättre? Kanske. Spafaktorn är i alla fall defintivt högre, på flera plan. Dels doften: efter att ha smort in mig är min kropp insvept i en sfär av eteriska oljor från citrongräs, rosmarin och lavendel. Bara det får mig att må bra! Dessutom är produkten gjord på ekologiskt odlade ingredienser med 98,9 procent (!). Termen butter ger mig dock helt andra associationer om produktens textur och form. Smälter gör den visserligen snabbt mellan handflatorna, men jag skulle snarare kalla den för ett baume. Härlig är den hur som helst, och ska även passa bra till att läka spruckna nagelband och nyrakad hud.
Och så har vi slutligen den mest lyxiga; The Body Cream, Sensai Premier från Kanebo för 3550 kr (200 ml).
Det känns absurt att försöka uttala sig om priset. För att göra det rättvist hade jag – som tidigare haft uppdrag inom kvalitetsfrågor – velat besöka fabriken, prata med utvecklarna, veta allt om tillverkningen och ingredienserna. Nu har jag förpackning, innehåll och broschyr att gå på.
Först kan vi konstatera att den tiden är förbi då allt som krävdes av en kräm var att den skulle återfukta. Idag kräver vi underverk. När jag hoppat över delen om mångudinnor och forntida skönhetsinkarnationer, kan man i det lilla medföljande häftet läsa om The Body Creams ”fyrdimensionella koncept” med DNA-reparationsstöd och någon diamantteori. Så visst lovar de, krämerna, men kan de leva upp till det? Även för att avgöra det hade det behövts ett före- efter-test i ett högteknologiskt laboratorium, för inte kan då i alla fall jag se med blotta ögat om mitt DNA mår bättre efter att ha huden har blivit insmord med en klick av underkrämen!
Att ta sig in till innehållet kräver nästan bara det en ritning och kompass. Först när jag trätt av höljet, lyft av det guldfärgade locket till boxen och lossat den lilla klisteretiketten om silkespappret når jag krämburken; elegant placerat på ett sammetspodium. När jag väl passerat det andaktsfulla ögonblicket när jag lyft av det innersta locket (jojo det finns förstås flera) så uppenbarar sig en ljust rosafärgad fluffig kräm, nästan hudfärgad, och jag tycker mig ana en lätt jasmindoft (suck, en av mina favoritblomdofter…jag kämpar emot redan här för att inte falla handlöst).
Med hjälp av en medföljande spatel lyfter jag loss en liten klick från innehållet och låter den möta ovansidan av min hand. Krämen glider som siden över huden, lätt lätt och så plötsligt; slurp – är den absorberad och kvar finns en rikt återfuktad yta – som faktiskt, till och med med blotta ögat, ser helt annorlunda ut än den osmorda handen! Optisk synvilla eller bestående effekt? Beats me. Det kostar 3550 kr och så många insmorningar som 200 ml av krämen räcker till för att ta reda på det.