Kallt, kallt, kallt. Ja inte bara i Stockholm utan även i det behandlingsrum där jag spenderade eftermiddagen. Om nackdelen med att bo vattennära i mellansverige är att -2 känns som -22, så är fördelen med att vara bosatt i vår vackra huvudstad: utbudet.
Idag när jag gick på stan och lyckligtvis höll ögonen öppna när jag spatserade gatan fram fick jag till exempel syn på en skylt; Thaimassage 300 kr för en timme! Hjälp vilket fynd. Det är väl knappt man får en thaimassage i Thailand längre för det priset :-). Självklart gick jag in – och fick till min lycka en massagetid ögonblickligen.
Alla timmar framför datorn när jag knattrar fram mina texter ger tyvärr stela axlar och rygg, ja stela ben och stuss också faktiskt. Därför behöver jag all kroppsknådning jag kan komma åt, eller kanske jag borde säga; ha tid med, för det är oftast tidsbristen som sätter käppar i hjulet för ”uppmjukningsprojektet”.
Förutom att behandlingsrummet alltså var kallt som ett kylskåp så var det en väldigt välgörande massage. Terapeuten som också var från Thailand var duktig; hon arbetade igenom hela kroppen i omgångar, först utan, sedan med olja. Och även om jag led av smärtan när hon böjde och bände mina lemmar så njöt jag också, medveten om nyttan med pinan. Dessutom känns det ju skönt efteråt. Ja, nog är det sant som de säger att thaimassage är som yoga för den late…